Älskade killen!

För cirka gurka ett år sedan så var jag så tjock så tjock och så trött så trött. Det låg en Lukas i magen och jag var minst sagt trött på att vara gravid. Hur man än vrider och vänder på det så är det inte lika roligt andra gången. Det som var charmigt med graviditet nummer ett är liksom omöjligt med tvåan - de där sköna stunderna när man med gott samvete kunde ligga i soffan en hel eftermiddag och kväll och sedan rulla till sängen och sova hyfsat en hel natt, det finns liksom inte på världskartan när man har en då tvååring som studsar runt och vill leka tills man stupar. Lukas är född tio dagar efter beräknat datum, vilket innebär att jag har varit gravid alldeles för länge i mina dagar. Det borde finnas någon form av kompensation för detta när jag kommer till pärleporten kan man tycka. Iallafall så är det snart ett år sedan. På skärtorsdagen 2012 är han född, men eftersom påsken struttar hit och dit i kalendern så blir det födelsedag veckan efter kycklingarna detta år. Snart fyller min älskade lille kille alltså ett helt år. Hans första födelsedag om man inte räknar den där riktiga dagen då han faktiskt kom ut. Men det gör vi inte, för då hade vi fullt upp med att krysta och andas. Han är så otroligt fantastisk Lukas. Helt galet! Han kom och han passade in från allra första början. Han har sin självklara plats i familjen och han sprider glädje runt sig varje dag. Till och med när han är snorig och vägrar sova på nätterna så är han först och främst söt. En blick på honom och jag faller handlöst. Varje dag är jag så kär i honom så att det nästan är löjligt. När Ella var liten och ensam härskare på stället så hade man tid att fundera och reflektera och vrida på saker och ting tills man blev tokig. Med Lukas rullar allt bara på. Ibland kan jag få dåligt samvete för att jag inte hinner stanna upp och fotografera lika mycket som tidigare, eller hinner leka med honom en hel dag. Men å andra sidan får han växa upp tillsammans med sin storasyster vilket inte är fy skam det heller.

Älskade Lukas Noah Emdemalm, du är helt underbar!

Gymnastik

Sådär, nu är de första kartongerna packade och klara. Den där stressen jag nämnde i tidigare inlägg är här på allvar nu. Man hinner samla på sig mycket skit medan man lever onekligen men det märker man inte förrän man ska packa ner allt i banankartonger. Så jag borde ta tag i säljandet. Dock så är jag lat, jag orkar inte ha sjuttonhundra människor som ringer och ska pruta redan löjliga priser och jag orkar inte skicka iväg en miljard paket om dagen med kläder och böcker och filmer. Jag borde ta mitt bohag och ställa mig på en loppis och sälja tills allt är slut, men det börjar tiden bli knapp för. Eftersom jag känner mig själv rätt bra efter alla dessa år så är jag ganska säker på att jag kommer släpa med mig alla saker till huset och under tiden jag släpar kommer jag svära och svära och spotta och sucka för att jag aldrig lär mig.

I lördags gympade vi och ojsan vad det var mysigt. En riktigt succe skulle jag vilja kalla det. Barnen kom igång så fort de klev innanför dörrarna i gymnastiksalen och vi föräldrar kunde umgås och hinna prata ikapp om sådant man har missat och inte hunnit berätta tidigare. Det finns ingen bättre känsla än att se sin dotter så otroligt överlycklig! Hon älskar gympastunderna och jag ska minsann se till att de fortsätter. Nästa gång blir förmodligen i Maj, för innan dess finns det som sagt ingen tid över till annat som inte har med hus och flytt att göra.

Ella och bästisen Hanna

Fikadags i halvlek

Igår så åkte hela familjen till Kumla för att fira att mormodern hade fyllt 60 år. Som sagt, tiden går fort. Det blev en mysig dag med promenad i solskenet och gott fika. Ella var i sitt esse bland allt fikabröd, hon brås på sin mor. Stackars. barn.

Busungen

Ella och morfar

Älskade tjejen!

Mormor och barnen

Stor tjej och snorig kille

Hej hopp, så har det gått ännu en vecka. Återigen, det där med att tiden går fort när man har roligt det stämmer verkligen. Vi är hemma från Sälen med alla ben i behåll. Det närmast jag kom ett par skidor var att jag bar dem under armen vid ett tillfälle, men det känns okej ändå. Jag är ju verkligen hejare på vintersporter så jag tänkte att jag lär mig i Ellas takt. Det passar mig fint. Den enda gången som Lukas tröttnade var när vi skulle åka bil hem så det får räknas som godkänt.
Väl hemma kom snoret på besök. Vi har varit relativt förskonade denna säsong, iallafall om man jämför med förra året då Ella i stort sett var sjuk konstant, så jag ska inte klaga. Men det är ändå sjukt trist med sjukdomar. Lukas har fortfarande inte lärt sig att sova hela nätterna och han sover inte direkt bättre med näsan tjock av snor. Han har inte ätit på natten sedan han var runt sex månader, men han sover oroligt och bökar som en liten gris vilket leder till dålig sömn för mamman. Pappan sover sig genom världskrig så honom går det ingen större nöd på. Jag jobbar på saken och hoppas på bättring från Lukas sida snart. Det här med att vara vaken titt som tätt när kroppen skriker efter sömn är inte bra för hälsan. Att vara småbarnsförälder är både fantastiskt och mindre bra för kropp och själ.

Idag kom då tentan tillbaka, som jag har väntat. Och jag blev godkänd. Godkänd och kanske till och med Väl godkänd, men det vet jag inte eftersom det visade sig att jag var kass på att läsa av tentor. Jag ska komplettera några referenser och sedan går vi vidare. Det här med att studera när man är mammaledig gick ju över förväntan.

Imorgon stundar det gymnastik igen. Denna gång har jag hyrt en gymnastiksal här i Örebro och vi är 7 stycken familjer som ska hoppa och studsa för fullt. Jag älskar att vi gör det här. Jag älskar verkligen att få umgås med fina vänner samtidigt som barnen får roa sig.

Idag tog Ella med sig en kompis hem från dagis för första gången. Stort. Min lilla tjej har blivit stor och just i detta nu springer två tjejer runt, iklädda prinsessklänningar och leker för fullt. De klarar sig så bra och jag är galet stolt.

Huset då. Ja, det där huset. Det närmar sig onekligen inflytt...om allt går som det ska så bär vi in kartonger om cirkus en månad och några dagar. Men det är om allt går som det ska. Byggarna har visst haft svårt att vaska fram en plattsättare och en plattsättare är ju rätt viktigt när det vankas kakel och klinkers. Och kakel och klinkers är rätt relevant när man bygger badrum. Men jag vägrar få panik än. Inte över det här. Panik har jag så det räcker över den här jäkla packningen. Man kan ju tro att jag borde vara en fena på det med tanke på min meritlista gällande flyttningar. Jag har bott både här och där, men ändå så lyckas jag inte få någon struktur på det hela. Jag skyller på barnen...de gör det svårare att packa. Tur att de är så förbannat söta.

Appropå svordomar. Igår när jag hade hämtat Ella på dagis så skulle vi ta hissen upp till vår våning som vanligt. Men. Då hade det minsann hamnat grus i rännan på golvet så att hissdörren vägrade att stängas. Och man kan inte åka hiss med öppen dörr. Jag fick lägga mig på alla fyra på golvet och skrapa i skenan med min bilnyckel. Och skrapa. Och skrapa. Och testa dörren som inte ville gå igen. Och skrapa lite till. Och helt plötsligt mumlar Ella:
- Jävla hiss!
 Ursäkta, vad kom det ifrån. Förmodligen mamman och pappan som båda två är alldeles för dåliga på att vakta sina tungor. Men oj, jag var inte beredd på att hon hade lyssnat på även de fula orden. Där fick jag.

Hej igen

Hej igen från Sälen. Här rullar dagarna på i full fart, imorgon är det dags att bege sig mot Örebro igen. Det går fort när man har roligt. Även fast jag får fylla rätt mycket tid med att plugga så känns det bra. Barnen har roligt och det är det absolut viktigaste. Att de har det bra och att de njuter gör att studentmorsan också mår prima. Igår blev det bad och Lukas var överlycklig. Han har aldrig badat i badhus tidigare så det var galapremiär. Illa kan tyckas eftersom vi kastade i Ella när hon var tre månader och sedan fortsatte att plaska varje vecka hur länge som helst. Det blir ju dock annorlunda med barn nummer två, det här med babysim har hamnat i skymundan. Vi har fullt upp med livet och såhär i efterhand känns babysimmet som rätt överskattat. Det var bra och viktigt och hade säkert fyllt sin funktion bättre om föräldrarna hade underhållit kunskapen bättre. Det blev vi lite dåliga på så jag tror inte att Ella är mer van än någon annan i hennes ålder när det handlar om vatten. Kul var det dock och hade det inte varit för babysimmet så hade vi ju inte hittat fina vännerna Lova och Niklas i plurret.

Idag skiner solen från en klarblå himmel och en dag i backarna stundar. Det lutar åt noll skidåkning för min del i år. Jag räknar med att få lära mig på nytt tillsammans med Ella, kanske kan hon och jag gå skidskola nästa år. Jag hinner som sagt aldrig bli någon fena på skidor för två dagar om året räcker inte för mig. Jag glömmer och blir nybörjare på nytt varje år och jag är inte så bra på att vara ny på saker. Jag gillar att kunna ordentligt.

Hej från Sälen!

Hej från Sälen. Här har vi det ungefär som vi brukar ha det i Sälen såhär års. Förutom att jag sitter med näsan nere i böckerna och ögonen på föreläsningar på datorskärmen. Och förutom att det nu är två stycken barn som bestämmer tider och allt övrigt. Förutom att den här mamman är tröttare än vanligt eftersom barnen vägrar sova som hon önskar på nätterna. Men annars är det ungefär som vanligt. Idag åkte vi till backen med målet att få Ella att testa skidorna. Det gjorde hon minsann, hon åkte några svängar i backen men sedan blev det pulkaåkning för hela slanten. Och det var okej, jag vet hur det är att snabbt tröttna på den alpina karriären. Hon är som sin mor, den där ungen. Lukas hänger med och håller humöret uppe trots bristen på skidåkning. Han är en fröjd att ha med i sällskapet.

När tänker de där barnen börja sova som jag vill? Lukas sover rätt dåligt på nätterna, han vaknar till, skriker efter nappen, somnar om en liten stund, snurrar runt sjutton varv, sparkar till mig, skriker och sedan är det morgon. Och strax innan morgonen kommer Ella tassande nuförtiden. Jag tror jag skyller på våren, det är ljusets fel. Helt plötsligt är det uppstigning för Ella i ottan eller strax innan.
Hej barnen (om ni kanske får för er att läsa om en sisådär tio år när ni får för er att googla er kära moder).... här kommer förklaringen till varför jag inte alltid orkar leka, inte alltid orkar komma på nya roliga idéer, inte alltid orkar låtsas vara glad. JAG ÄR TRÖTT! JAG UPPSKATTAR INTE ATT INTE FÅ SOVA PÅ NATTEN! Jag behöver min skönhetssömn. Så nu vet ni barnen. Men jag älskar er ändå.

I lördags besökte jag och barnen Amanda och hennes familj. Där hade vi även stämt träff med Josephine och barnen, Malin och hennes barn och med Rebecka. Med andra ord var det vänner från förr och det var jättemysigt. Tänk vad mycket kul vi hittade på när vi var yngre. Det var hemliga språk, dans, jagande och en hel massa pinsamma shower som vi tvingade föräldrar att titta på. Och det gjorde de, och filmade gjorde också. Det finns med andra ord filmer som skulle försätta mig i diverse pinsamma situationer. Filmer som involver mig, mina kamrater, dans och ett jäkla massa mimande. Det verkade som en bra idé då. Not so much nuförtiden.

Sälen och sömnbesvär

Jodå, tentan gick. Gick och gick gjorde den och jag hoppas att den gick bra. Vi har inte fått tillbaka den än, men det kändes rätt okej åtminstonde. Jag gjorde mitt bästa och mer kan man inte begära. Jag skrev tills sista minut och trots att dagen bara innehöll plugg så var det rätt mysigt att få sitta själv med godispåsen och kära, gamla, fina Hampus och Stella som sällskap. Jag pös ju hem till mamma och pappa för lugn och ro och barnen roade sig med sin far.


CIA! Frusyren skriker att det är dags för ett besök hos dig!

Imorgon är det redovisning i skolan och jag har knåpat ihop en PowerPoint och insett att det var ett tag sedan man faktiskt gick i skolan och hade sådana uppgifter. Det är kul, att utbilda sig är roligt. Jag gillar att få använda hjärnan och att bocka av uppgifter, seminarier och disskusioner. En ny dimension till den så erfarna mamman.
På onsdag ska jag besöka skolan där jag förhoppningsvis ska spendera en hel del tid framöver. Det ska bli spännande och framför allt roligt att träffa eleverna i "min" klass.

På söndag far hela familjen till Sälen för en veckas skidåkning och sådant där man gör när man är i fjällen. Som vanligt hyr vi ett hus tillsammans med Johans mamma med sambo och det ska bli skönt att komma bort en sväng, Jag hoppas att barnen kommer få det roligt och eventuellt blir det premiär i skidbacken för Ella. Hon och jag kan ju åka hand i hand i barnbacken, för jag är ju som bekant nybörjare varje gång jag kommer dit. Jag hinner liksom aldrig bli trygg med skidorna på fötterna. Johan kommer alltid åka en bit framför mig och skrika "Tyngden på dalskidan" och "Du måste våga släppa på". Som om jag inte försöker. Gubbstrutt.



Sötaste killen, mitt i maten!

Ella gav ju sina nappar till tomten i julas och det har gått över förväntan. Inget tjat och inget gnäll och föräldrarna är nöjda. Dock har efter det fått svårare att varva ner och somna på kvällarna. Tidigare somnade hon själv i sitt rum på hyfsat kort tid men efter jul så har det blivit allt mer spring in och ut ur rummet och det har tagit fasligt lång tid. I onsdags åt jag frukost tillsammans med finaste Lova och då tipsade hon om sagan Kaninen som så gärna ville somna. KLOCKREN! Jag laddade hem den och testade samma kväll och hjälp så effektivt. Ella har somnat gott utan bråk sedan dess. Guld värt för de trötta studenmorsan.

Jag har sagt det förut, men Lukas får verkligen för lite credd. Han är otroligt, fantastiskt superfin. Nu går han mer än han kryper, han har oftast snäll och glad och de enda gångerna jag kan känna mig lite mindre nöjd med honom är när han väcker mig på nätterna. Men bara då, och det får vara okej i totalen. Han hänger med, han är den typiska lillebrorsan.

Och flytten närmar sig. Det börjar bli dags att packa och jag vet verkligen inte var jag ska börja. Eller hur jag ska börja heller för den delen. Jag måste leta reda på en drös kartonger så om ni har och inte vill ha så vill jag ha!