Tequilarace? Öhh, nej!

Bara tre veckor kvar nu... Tre ynkliga små veckor innan dagarna med skiftkörning på schemat är över! Det är helt galet och jag kommer inte att förstå det ens när det händer. Det ska bli både skönt och rätt jobbigt på samma gång. Skönt för att jag verkligen känner att mina Donkendagar är över. Det finns liksom inget för mig där som ger mig motivation på samma sät som förr eller som gör att jag utvecklas. Jag vandrar i samma spår, blir irriterad över samma saker och vill bara att dagarna ska gå. Jobbigt är det för att all den trygghet jag har haft de senaste åren försvinner. Visst jag kommer fortfarande att vara anställd, men det blir ju inte riktigt samma sak. Jaja, får helt enkelt hoppas att skolan passar mig så att jag blir kvar där i de två åren som krävs för att jag ska bli utbildad upplevelsearrangör. Jag ska arrangera upplevelser hej vilt för alla jag känner. Heja mig!
Bilden brevid är från vännerna Viktor och Elins bröllop. Det var riktigt fint och man blir ju onekligen lite sugen....någon som känner för att fria? (främst J då) Blink blink...*s* Jag, Amanda och Emma höll tal och var rätt bra faktiskt. Väl uppe på scenen fick jag dock för mig helt crazy grejer i stil med att folk kunde se under min kjol och sådant trams så jag var rätt nervös/generad/obekväm/störd. Men men, på det stora hela tror jag att folk tyckte det var ett bra tal/saga.
Igår var det, tro det eller ej, dags för krogen. Har inte varit ute på hur länge som helst så jag var riktigt sugen. Vi var på Strömpis och bara det var en upplevelse (allt handlar om upplevelser nu tack vare min nya karriär...hmmm) i sig. När man var 18 så var Strömpis the place to be så där härjade jag och vännerna gärna varje helg. Nu är man äldre och visare (läs tråkigare, mesigare) och går inte ut lika ofta, men det var fortfarande superkul! Dansa, shotta (hmm, skum stavning), snacka med folk och bara vara gör underverk med själen. Fast såhär i efterhand hade jag gärna skippat den där tequilan för den var inte helt hundra! Sablans vad det var nära att den vände och kom upp igen. Det där med att alltid köra tequilarace på krogen ska jag genast stryka från min repertoar för det känns avlägset. Hade på mig ett lila (tantlila för övrigt) linne med svarta prickar och var allt lite fundersam över hur snyggt det egentligen var, men insåg senare att linnet mest uppfattades som helsvart så det var lugnt. Tänk vad man oroar sig i onödan för skitsaker som ingen annan överhuvudtaget lägger märke till. När jag var yngre var jag så bra på att fundera på vad andra tyckte om mig så att jag helt tappade bort mig själv i alla tankar. Det har bättrats för man är ju som sagt den man är, på gott och ont.
Djupa tankar från en smått bakfull Maria.
.....och JA.....nästa blogg kommer snabbare än den här gjorde...! =)