McDonalds....vad annars?

Så... ikväll är det den sista söndagen jag stänger/slavar på Donken och det känns fantastiskt, underbart, strålande kanonbra! Dessa stängningshelger när man jobbar 15-01 tors-sön är hyfsat påfrestande måste jag erkänna. Inte så att jag blir trött för man jobbar sent för jag är mer nattmänniska än det normala, men i sinnet blir man sliten. Som jag sa häromdagen, om jag kunde få en hundralapp för varje gång någon ropade mitt namn skulle jag vara miljardär vid det här laget. Helgen har innehållit det mesta!

Det har varit höga (inte långa, mer åt det knarkiga hållet) gäster,
bittra (det är de som helt ärligt inte fått något på länge) gäster,
glada (de existerar faktiskt) gäster,
utländska (icketalande svenska, engelska, tyska...."inte förstå, varför betala") gäster,
coola (dvs riktigt ocoola) gäster,
söta (men tyvärr uppfostrade att kissa på golvet) bebisgäster,
issökande (jesus, har människor inga egna frysar eller what?) gäster
omjagvisarrumpankanskejagfårätagratishamburgare (öhh, nej) gäster

På det stora hela har det gått bra. Har bara tappat humöret en enda gång och då vet jag egentligen inte om det var så mycket att vara arg över. Det är bara det att när inte alla gör sitt bästa utan indirekt tvingar mig att göra deras jobb också, då blir jag vansinnig. Jag har inget emot att jobba hårt, om alla andra gör likadant. Människor som tar för givet att bara för jag är arbetsledare så kan jag göra tusen saker samtidigt får mig att tappa humöret. Men å andra sidan så är nedräkningen i full gång så jag överlever.
Har jobbat med mycket bra folk också så det har inte varit helt öken. Det ÄR kul att jobba på McDonalds och jag skulle med största sannolikhet rekommendera det till folk (till ovänner kanske...mohahaha....*s*)... det är bara det att jag har kört fast. Jag lär mig inget, jag utvecklas inte, jag blir sur på gäster som handlar för mycket... med andra ord så är det bästa för restaurangen om jag slutar. Innan det blir skandaler.
Idag fyller pappi år. Hur mycket vet jag inte. Han verkar inte bry sig så mycket heller så jag antar att siffrorna får mindre betydelse ju äldre man blir. Det kan jag iofs känns redan nu då 25 känns aaaaaaaaaaaaaaaaasgammalt! (Jag vill dock fortfarande ha presenter vänner!)
Snart bär det av till Kreta! Hej vad jag ska sola, bada, mula god mat och kramas med darlingen.
Kramas och må bra! ....med Suntrip varje dag =) eller något.
Nej, nu väntar löjliga familjen så det e bäst att dra sig ditåt... annars får man väl ingen tårta eller så...och det vore ju skandal! Appropå (stavningskontroll skulle sitta fint nu) skandal och sötsaker.... jag äter glass på jobbet varje dag! Typ tre gånger under ett skift! Jaja, det lär straffa sig senare i livet, men nu e det mest gott!