No Winnerbäck

Återigen dags att blogga lite, som tidigare nämnt så är jag inte överhuvudtaget så bra på det som jag hade planer på att vara från början. Blogga varje dag - hur svårt kan det vara?! Uppenbarligen väldigt svårt...
Söndag idag, söndagar är inte skitkul! Mest en enda lång väntan på att en ny vecka ska börja. Sådana här dagar vill man helst göra så lite som möjligt så att tiden ska gå så långsamt det bara går och det är ju helt sjukt. Gör man något roligt går ju tiden fort och då blir det snabbare måndag. Ja just det, helt logiskt tänkande.
Jennie Gris och Robert Gris har slutat att hänga på beachen så jag gillar dem igen! Snart ska det dock hängas mycket när färden går till Kreta. Då jäsiken ska jag bli brun och fräsch och härlig och fantastisk. Jag har inte solat sedan min semester slutade och det är en månad sedan så ni kan ju dra era egna slutsatser. Maria = likblek/genomskinlig (tyvärr rätt nära sanningen).
Igår var jag och några vänner ute och käkade på restaurang. Maten var strålande god, vinet likaså men servicen hade sina brister:
-Vad är det här för sås? (fyra frågande, glada, söta, wonderful töser)
-Öh, jag vet inte (en inte helt hundra servitör)
Nej, men vad bra då.... jag äter den här och kanske dör av en allergisk reaktion, men ok. Typ.
Inte heller sprang han ut i köket och frågade sina medbrottslingar, nej nej. Vi satt där som fyra frågetecken och trodde inte att det var möjligt att vara så oserviceminded (swedish/english you know). Jaja, ingen dog, men lite skumt var det.
I fredags var det dags! Jag skulle äntligen gå på sommarens Winnerbäck. Eller nej jag skulle visst inte det. Johan jobbade, Jennie och Robert hade ingen lust, brorsan fattade inte vinken när syster yster beklagade sig etc etc. Dock så är jag inte ett dugg bitter för darling J behöver jobba och tjäna pengar, Jennie och Robert ordnade helkväll och bror ringde från konserten. Jag blev nästan rörd när grannarna söt hade ordnat en kalasmiddag, med fördrink, varmrätt och efterrätt, enbart för att jag inte skulle vara ledsen över missad Lars. Det är riktigt vänskap det... (läs dåligt samvete) *s* Bror gjorde sitt allra bästa och ringde när musiken spelade som bäst. Fastän jag inte hörde så bra så kände jag atmosfären och brorsan får guldstjärna som tänkte på mig.
Det har flyttat in nya grannar snett under och jippie de har en skällande hund! Fan! Hundar är pluttiga och sådär, men denna skäller oavbrutet på dagarna. Nätterna ska jag inte uttala mig om för då sussar jag sött.
En vecka kvar till mitt nya liv...och nej Pelle, jag ska inte sluta helt. Mitt nya liv kommer innehålla en dos Donk också. Donken forever... eller något.