Nya Tider

Mucho mucho har hänt sedan sist jag plitade ner några rader. Det har inte skrivits något nytt kapitel i Donkenboken (lord så poetiskt) än och lika bra är nog det. Jag saknar som tidígare nämnt alla mina fina arbetskamrater, men det där jobbet känns som att jag har gjort en både en och två gånger för mycket. Att som det är tänkt nu, köra skift någon gång ibland känns tusen gåner mer lockande än att stå där i DT-luckan every day. Jag ältar Donken i varje blogg, det är bra terapi tror jag. Förresten så var det presonalfest (mycket rättstavat) för typ två veckor sedan och det var najs som vanligt. Fick allt lite tårar i ögonen av alla presenter och fina ord.

Jag och mr darling tog vårat pick och pack och drog till Kreta för lite välbehövlig semester för ett antal dagar sedan. Tyckte allt att jag förtjänade en vecka med bara avkoppling efter min pisstidiga semester runt midsommar. (Vem tusan vill ha semester då?) Helt galet hur bra livet kan kännas bara man slipper sådana där moderniteter som telefon, tv och dator. Det fanns inget att tjafsa om och vi hade en fantastiskt fin vecka i stekande sol. När man är hemma finns det alltid något att göra såsom städa, handla etc men på Kreta var det så lite ansträngning som möjligt som gällde. Jag var mycket nöjd sista dagen när jag kollade mig i spegeln och konstaterade att ännu en bränna hade lyckats, men väl hemma så hade den försvunnit. Är inte det konstigt? För mig är det sjukt viktigt (och nej, det var ingen överdrivning) att jag är superbrun när jag kommer hem, så jag måste erkänna att lite ledsen blev jag allt. Måste betyda att någonstans i himlen ovanför typ Bulgarien svävar min solbränna. Enjoy birdies. Brown birdies.

I helgen hälsade vi på galna släkten i Sthlm, med andra ord mina kusiner, moster och ingift, tysk morbror. Mycket trevligt var det att uppdatera sig lite om vad som händer i deras liv och kontstatera att man borde ses oftare. Hälsade på hos lillkusinens pojkvän och himlans vilken cool biograf han hade styrt upp i vardagsrummet. Såg en kanonfilm, Crash. Rekommenderas hett.

Idag började mitt nya liv, på många olika sätt. Numero uno är ju onekligen att skolan började. Första skoldagen. Skumt. I min klass är vi hela åtta stycken. Åtta. Inte skitmånga. Dagen började med det gamla vanliga, presentation av lärarna, presentation av oss, presentation av kursen. Den fortsatte sedan starkt med presentation av skolan, presentation av schemat och presentation av datasalen. Sedan var det slut. Det känns helt ok. Jag tycker inte att det är skitkul att prata inför grupper jag inte känner och sådant tjafs, men det känns ok.
Numero dos i livet är att idag förvandlades jag till mitt nya, nyttiga jag. Jag är numera Maria, som dricker vatten till maten och äter frukt istället för godis. Träning står på agendan två gånger i veckan så om jag inte är i form till nästa sommar då kan jag lika gärna skita i allt. Jag läser böcker och pluggar i god tid inför prov och redovisningar (tjohej drömma går ju alltid).
Än så länge är kalendern fin och organiserad, precis som den ska vara i början. Fråga mig om några veckor...