Mina stackars fötter

Efter en dag på bokmässan känns fötterna som om jag skulle vilja hugga av dom. På riktigt. Det är en jäkla tur att jag (kärleken) har införskaffat ett fotbad så att mina fötter kan få lite omtanke. Dagen på bokmässan har mest bestått av att guida människor till rätt salar och vara allmänt söt och härlig. Tror jag lyckades rätt bra och det var rätt kul. Inte så kul att jag längtar till samma arbetsuppgifter imorgon, men inte heller så tråkigt så att jag fasar för morgondagen.

Annars har veckan spenderats på First Hotel i Örebro. Första dagen fick jag vara i städ och det var väl på det stora hela rätt ok. Att städa hotellrum är inget jag drömmer om att få göra resten av mitt liv, men det är kul att kunna. Typ. Att bädda hotellsängar var helt klart det svåraste. Jag är alldeles för mycket perfektionist för att kunna lämna rummet om det inte var perfekt. Jag har hört något om att man ska kunna studsa ett mynt på sängen. Eller var det i lumpen? Same shit. På tisdagen fick jag vara med i receptionen och det var riktigt kul. Jag har dock inte vågat svara i telefonen än, men det är inte mitt fel. Det beror helt på att det ska vara så förbenat krångligt med alla priser. De skiljer på storlek, veckodag, tillägg, rabatt, årstid, vilken vecka det är etc etc. När jag har fått grepp om det ska jag greppa tag om luren, I promise. Jag har också fått lära mig frukostköket och det var riktigt intressant. Jag tyckte om att pyssla i köket, tro det eller ej. Kan tänka mig att alla mina vänner höjer på ögonbrynet, men so what?! Jag gillade att servera frukost, big deal. Sedan att jag inte är skitvass på att laga annan mat är en detalj i sammanhanget. Hotellet tar riktigt bra hand om mig och jag trivs superbra.

Annars då.... jag har gått och färgat håret. Det var på tiden skulle man kunna säga. Min råttfärgade utväxt var inte direkt supercharmig. Nu är det mörkt med lite röda toner och det är faktiskt coolt. Det tar ett tag att vänja sig tror jag, men jag gillar det. Madame like.

Ingen snö och ingen kyla. Jag blir allvarligt oroad för barnen och deras snögubbar. Annat var det när jag var barn....då jäklar var det minsann snö på vintern och sol hela sommarlovet. Visst serrö.

Donken på jullovet, saknar ihjäl mig efter mina söta donkenvänner så det ska bli kul!

Den enda funktionen som bilden brevid fyller är att jag tycker att jag passar som bowlare.
Och det räcker.