Sälen och sånt

Hej vad tiden går.

Så har man överlevt Sälen i år oxå. Om man bara kollar in min kalender skulle man kunna tro att jag är en sådan där naturfreak som helst av allt skulle vilja flytta ut i naturen och leva tillsammans med björnarna och mumsa rötter från gryning till natt. Riktigt så illa är det inte. Dock har det varit mycket utomhusaktiviteter på sistone. Stöten, Sälen, Kilsbergen every monday, joggingturer (jag kallar det fortfarande joggingturer, trots att det mest är kravlande) i solskenet etc etc.
Jaja, Sälen var iallafall mysigt! Jag höll på att börja hyperventilera i baksätet när Johans kära mor glatt berättade att:
-jovisst skulle vi bo i samma stuga som förra året.
Den innehöll inga tv-kanaler whatsoever och ja, jag är lite beroende av tv! Det står jag för till 110% för all den fantastiska kunskapen jag har samlat på mig under dessa 25 åren, kommer från just televisionen. När den första chocken hade lagt sig och jag kunde andas normalt igen så kom Johan på att de nog borde ha en del kanaler i år eftersom marksändningen är puts väck. Och mycket riktigt, kanal på kanal svischade förbi när vi zappade. Stora glädjetårar föll på mina kinder. Eller inte.
Första dagen skulle vi minsann ut och flyga nedför backarna, men ödet ville annorlunda. Vi krängde på oss alla underställ, tröjor, halsdukar, handskar, mössor (i mitt fall coolt pannband) etc och begav oss till das Hundfjäll. Glada i hågen svängde vi in på parkeringen bara för att sekunder senare höra hur det knakade oroväckande. Helt plötsligt stod bilens ena framdäck under vatten och inte långt efter det stod även det andra nere i havet. Det visade sig vara ett meterdjupt jäkla dike, som satte käppar i hjulet för våran dag i backarna. Efter mycket om och men kom bärgningsbilen och drog upp bilen och vi åkte hem. Det tog sådan förfärlig tid så vi ansåg det onödigt att ge sig ut. Allt slutade dock lyckligt för en vänlig hundfjällschef bjöd oss tre på liftkort alla resterande tre dagar och han betalade även bärgningsavgiften. Hej och tack. Skidåkningen gick väl både upp och ner. Jag kan inte åka skidor när det är is. Jag beklagar, men det är fysiskt omöjligt för mig att bromsa då och bromsa är en grej jag tycker om att göra när det går för fort. Ena dagen blåste det orkan på fjället och jag kunde inte andas. Ibland blåste det till, jag skrek, fick ett halvt fjäll i form av snö i munnen och kvävdes lite. Det var galet och inte speciellt kul så jag och Johan flög ner från backarna och iväg till Norge, handlade lite godis och åkte hem igen. Summa summarum är att veckan i Sälen var kanon, jag fick lite mer skidåkningssjälvförtroende och spelkvällarna på "Vem vill bli miljonär" var hur roliga som helst.

Väl hemma igen visade sig vara sommar! Fantastisch! Synd dock bara att det snabbt blev April igen. Fast jag skiter lite i April...spatserar runt i mina sommarskor, sommarjacka och sommarinställning till livet.

Imorgon blir det VIP-kväll på O`Learys. Blir trevligt, jag ska spana folk som aldrig förr. Jag är vass på det.

I söndags for jag iväg och träffade vännerna Viktor och Elin som ska få tillskott till familjen i form av en bebis i sommar. Det var så trevligt att träffas och sitta och uppdatera sig på allt skvaller och det måste vi göra om snart!

Idag har jag och Jennie tränat. Som aldrig förr. Svettades som en liten gris, men det kändes bra. Bort med allt överflödigt och välkommen nya superslimmade Mary. Hon är på väg, det är bara förbannat långt kvar.

Tack och godnatt.