Sommarlov

Hej sommarlov! Eller åtminstone hej sommarlov light för ännu återstår det tre veckors praktik. Jag ska spendera mina dagar på good old Bergslagsäventyr så det känns rätt lugnt måste jag erkänna. Dock så har jag den senaste perioden där i minnet eftersom den nära nog slutade med magsår över en förbenad budget som jag i ett svagt ögonblick sagt att jo, den kunde jag nog fixa. Nog för att självförtroende är bra att ha, men det var knappast det som avgjorde saken i den frågan. Där var det snarare önskan om att vara till lags som spökade. Men det var då och nu är nu.

Tvåornas examen i fredags flöt på fint. Det var både sorgligt och roligt och det är väl så det ska vara. På grund av jobb på lördagsmorgonen skedde hemfärden tidigare än vanligt och det var lite synd. Jag hade gärna fortsatt festen med karaoke och drinkar, men vad gör man inte när Röda Korset kallar.

Lördagen bestod alltså i att samla in pengar åt Röda Korset för Mix Megapols räkning. Det gick väl helt ok, många trevliga människor som skänkte små slantar och smakade på de miljoner kolor som jag hade att erbjuda. Jag spikade min taktik rätt tidigt då jag märkte att det var smart att bjuda alla små barn på godis för då fick deras föräldrar dåligt samvete och var tvungna att skramla i plånböckerna. Mohahaa!

Skolan då. Vi redovisade vårens stora projekt om O`Learys i onsdags och det gick strålande. Klasskompisarna påstod att jag såg lugn ut när jag pratade.
Jo tjena, på vilken planet då?
Jag blir alltid så nervös när det är dags för mig att stå ensam att prata. Det är skönt att höra att det inte syns, men den där skakiga känslan vore trevlig att bli av med. Betygsmässigt är jag fruktansvärt nöjd med våren. Go girl!

I måndags var det dags. Sista dagen i Kilsbergen stod på schemat. Jäkla ställe säger jag bara. Vi har kämpat och försökt få till ett trollspår, men utan varken direkt hjälp (med undantag av snälla vaktmästaren som ändå försökte då och då) eller stöd har det varit svårt. Det största trollet av dem alla, bossen, vet inte ens vad vi heter och det säger väl det mesta. Bilden bredvid illustrerar mig, målandes i ett dvärghus. Det var en ren pärs att ta sig ut utan att fläcka ner sig alldeles för mycket.
Och nej, jag håller inte på att bli flintskallig..... det kallas BENA eller möjligtvis GRÅ FÄRG.... vilket som fungerar.

1 Juni och ingen sommar i sikte. Nu var det på tok för längesedan solen värmde så det är på tiden med en sommar. Om cirkus en månad bär det iväg till Mallorca med hjärtat. Gamla hederliga Mallis. Det ska bli fantastiskt härligt med sol, bad och Uno. Det är vårat standardnöje när vi är utomlands. Aldrig annars. Dock så hoppas jag på gladare miner detta år när Fröken Widarsson vinner för sist var den manliga stoltheten svår att reparera. Kan jag rå för att jag är grym? Nej.