Bilder

Hemma. Vädret som råder i detta kära land kan göra vem som helst deprimerad. Var är solen? Sommaren?

Varken jag eller Johan är några badfantaster. Eller Johan gillar nog att bada, men inte i saltvatten. Och jag gillar att bada ibland. Jag har inget emot havet men som god flickvän kan jag lika gärna hänga vid poolen. Jag är mer en sådan som solar mig fördärvad och ser vattnet som något att svalka sig med ibland för att överleva alla timmar i solstolen.
Jag vill förtydliga syftet med förevigandet av mig i havet. Jag vill endast visa hur mycket brunare jag var om man jämför med de bleka brittiska barnen som plaskar bakom. Ignorera resten. Fan, det blir Beach 2008 för min del. Eller möjligtvis Beach 2009. Eller 2010.

Hemfärden från Mallorca gick bättre än väntat med tanke på att väckarklockan var inställd på 03.00. Yrvakna begav vi oss hemåt utan större katastrofer. Incheckningen på Mallorca tog hyfsat mycket längre tid än vad den borde och det retade upp mig en aning. Don´t mess with me, när klockan är gryning liksom. Väl hemma i lägenheten gjorde jag en sista kraftansträngning för dagen och packade upp min resväska. Jag känner mig. Om den inte blir uppackad på en gång, finns det en stor risk att det dröjer. Resten av dagen gick mest åt till att komma igång i svensk form, gråta över att brännan inte alls är lika vacker som på Mallorca och sådant där som man brukar göra efter en veckas semester.

Varför är det så förresten? Att solbrännan som man kämpat så med försvinner så fort man landar på svensk mark. Det är upprörande och någon borde forska i ämnet.


Golfkväll 1. Vann inte. Fel på banan.
Golfkväll 2. Jag vann! Grym bana!
Golfkväll 3. Vann inte. Fel på banan. Igen. Jäkla spanjorer att inte kunna göra normala banor.

Igår hade jag en kanoneftermiddag tillsammans med Jennie. Åh, vad jag har saknat henne! Vi mulade godsaker för att fira att vi båda var hemma igen, glodde på tv och snackade skit. Det är konstigt vad många ursäkter det finns för att äta mjukglass OCH chokladbollar utan att få dåligt samvete. Ibland är fantasin på topp.

Bebisarna mådde prima när vi kom hem och till min stora glädje var de lika keliga som när vi åkte. De brukar annars ha en förkärlek för att vara lite svåra när vi anländer hem, men icke denna gång. Vaknade igår morse av att Hampus stod bredvid mig och jamade för att han ville ha sällskap. Man kan inte annat än att älska dem.



Missförstå mig inte. Att jag är med på typ alla bilder och inte Johans stiliga nuna beror verkligen inte på mig. Johan har ett smärre kärleksförhållande med sin kamera och tycker bäst om att ta bilder snarare än att pryda dem. Och man ställer ju upp. Bilderna utan mig föreställer utsikten från balkongen, vägen ner till havet samt den fräsiga bilen som jag och sambon puttrade runt i en dag. En bil för två ville vi ha och fick den där.