Jag var lika jävla låg som Glocalnet förut. Helt oförmögen att ens komma upp från sängen och skitförbannad över att det inte fanns något kul att sysselsätta sig med. Nog för att det alltid existerar skolarbete och disk, men sådan skit räknas inte. Humöret kämpar sig dock tappert uppåt nu. Inte så att jag på något sätt gett upp alla planer för framtiden innehållandes bebisbajs, ringar, pengar och karriär men just nu orkar jag inte lägga energi vid det. Jag känner för en mysig söndagkväll framför en bra film. Jag ska ligga i Johans knä ändå tills han börjar klaga på att det blir för varmt och jag ska bara njuta av att jag fortfarande har semester.
Johans kramar kan göra underverk.
1 kommentar:
Jag vet inte om jag kan hålla me dom att Johans kramar gör underverk, men, men =) Skönt att höra att du börjar komma ur den värsta tristessen/utmattningen/depressionen. Jag ska ringa till dig massor så du blir glad av ringsignalen! Och du i Norge ska vi ha så roligt så du kommer glömma allt som har med barn och ringar. Du vet vi ska ju vara gravida samtidigt och gå på stan med våra små rara söta bebisar som aldrig grinar. Och du vet...det är ca. 10 år kvar tills dess =)
Skicka en kommentar