Spansk blogg

Det ar inte pa nagot satt sa att jag har trakigt pa min semester. Det ar inte darfor jag har slagit ner min svettiga bakdel pa ett Internetcafe for att uppdatera mig med lite Sverige. Jag ar bara fornuftig och har slutat sola for dagen. Fornuftigheten anlande nar jag insag att jag ar nyansen rodare an mitt mal... Vet inte vad som har skett men tydligen blir formagan att sola samre ju aldre man blir. Huden blir aldre och tunnare och kansligare och whatever whatever. Under dessa tre dagar under solen har jag lyckats att branna mig pa ogonbrynen (det e skitsnyggt, jag lovar?!), halsen (ok, normalt men jag har aldrig gjort det forr) och oronen (som Rudolf med roda mulen fast pa oronen...eller nagot...).

Det ar forvanansvart svart att blogga nar bokstaverna inte existerar som de ska. Javla utlandet.

Vi har det fint annars! Solar och badar och ater onyttigt och glor pa folk. Mest glor vi pa engelskman for det verkar vara det man ska vara om man ska passa in i omgivningen i Alcudia. My god vad mycket engelskt det ar har. Jag och Johan ar i minoritet men vi kampar tappert.

Hotellet e enormt. Storlek Abytorp. Vi bjuds (eller ok, vi har betalat for det) pa frukost varje morgon och jag passar pa att ata mig tjock pa croissanter. Allt ar bra. Vi hanger vid en av de nio poolerna pa omradet och den ar fin. En aning kall men its like good som man kan saga.

Har funderingar pa att hyra bil imorgon, men det beror nog pa vadret och orken. Finns risk att det blir annu en avkopplande dag vid poolen med Johan och Marian Keyes.

Igar regnade det. Det var inte helt ok. Nog for att det inte regnade speciellt lange, men det var nog for att gora mig upprord. Det var som att bevittna en mindre katastrof nar jag sag regndropparna falla.

Mer intressanta fakta om livet pa Alcudia kommer nar livet pa Alcudia ar over. Man kan ju inte sitta och glo framfor en dator hela semestern. Heller.

Fran en sak till en annan ...nope, jag har inte hort ett ljud fran Patrik. Nu kan han defentivt inte skylla pa att han inte sett lappen, for han lar ju ha besokt restaurangen sedan jag var dar. Han ar helt enkelt inte en sadan bra chef som jag trodde och den respekten som jag anda hade for karln ar puts vack forsvunnen.

Jennie och Robert vaktar bebisar och jag e helt overtygad om att det gar fantastiskt. Saknar bebisarna och saknar bebisvakterna. Massor.

Dags att bli turist igen. Har kan man ju inte sitta och ruttna. Beklagar att bloggen e skum att lasa men det ar bloody Españas fel.