Jag har så fantastiskt fullproppat i min lilla kalender så det där med att blogga har helt hamnat i skymundan. Dagarna går och jag hinner ingenting. Det senaste projektet i raden är att förstå fenomenet Facebook. Motvilligt skaffade jag mig en sida och insåg att halva världen ju spenderar dagarna på detta plejs. Så jag stannar nog där en stund tror jag.
Träningen går helt sjukt bra. På riktigt. Förra veckan tränade jag tre gånger och denna vecka lutar det åt fyra hela jäkla gånger. I den här takten kan man nästan se hur kilona försvinner och tvättbrädan framträder. Jag är åtminstone bra på att låtsas och jag behöver de här små kickarna för att orka fortsätta. Jag är rätt charmig när jag står framför spegeln och nickar förnöjt och det riktigt lyser i mina ögon när jag fantiserar om Beach 2008.
Igår ändrades det hårfärg. Nog för att jag var mörk innan, men nu är jag mörk mörk svart. Jag gillar det. Det var alltså mörk man skulle vara för att hitta sitt sanna jag.
De nya ettorna invaderade skolan i måndags så nu ser skolgården ut som en riktig skolgård med små elevgrupper som hänger i hörnen men cigaretter och mobiltelefoner. Idag hade vi inspark, en mycket vänlig sådan. Vi bjöd på fika och lekte söta lekar och inte alls något naket eller snuskigt.
Måndagen bestod av en favorit (?) i repris när vi begav oss till det rätt trista Formens Hus och det roligare Hellefors Herrgård. Vi lagade trerätters middag av från början tilldelade matvaror och dukade bordet som om det gällde liv eller död. Hur kul som helst och jag var mycket duktig på att ignorera den lilla skalbaggen från bordsdekorationen som trampade runt på min gaffel. Jag åt inte upp något av honom, men dock så kan jag ha klivit på kraken lite senare under eftermiddagen.
Jag saknar världens bästa granne! Vi hinner aldrig ses längre på grund av hetsträning och kalas och kattvakteri och hårfärgning och skolpluggning och umgänge med respektive sambos. Skit är det.
Jag ska förresten sluta skriva onödigheter i min blogg och verkligen arbeta stenhårt på att bli en riktig, fullfjädrad bloggare som skriver om tankar och filosofier. Jag känner att det är min grej. Typ.
2 kommentarer:
Jag kan riktigt det framför mig. Maria - svarthårig och med anorektisk, men ändå framhävd, tvättbräda. Självbiografin skriver sig självt.
Ps. Min ordverfieringskod var "egayee". Kul! Ds.
Jag tror att du bara skyller på din fullboakde kalender när du inte bloggar så ofta o de är synd för din blogg är riktigt rolig att läsa. O så tror jag att alla människor känner som om de har hittat sej själva när de har svart hår. Jag älskade mitt svarta hår, men de var ett helvete att få bort det.
Skicka en kommentar