Jag vill bara ta tag i honom och skaka honom ordentligt så att hjärncellerna faller på plats och han inser att jag ju faktiskt står här. Kärleken står mitt framför näsan på honom. Har jag blivit osynlig är vad tusan är det frågan om?
LIA rapporter, betyg och annat tjafs känns fånigt i jämförelse. Fånigt, töntigt och ofantligt litet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar