Trygghet

Tänk vad många vänner man kan ha. Det är helt galet vad folk bryr sig. Det är tack vare er som jag inte ligger som ett kolli i sängen hela dagarna utan att varken äta eller andas. Nog för att jag kan misstas för ett kolli stundtals men det finns ändå ljusglimtar. Jag nämner inga namn, men ni är många och ni är uppskattade som aldrig förr!

Imorgon ska jag glo på en lägenhet. Känns både skit och helt ok på samma gång. Jag måste ju ha någonstans att bo och det vore skönt att släppa den stenen, men å andra sidan så vill jag ju inte flytta alls. Kom att tänka på en uppgift som vi sysselsatte oss med i skolan förra hösten. Vi skulle illustrera ett ord och mitt ord var trygghet. Jag ritade min lägenhet och gjorde tre lerfigurer. En liten boll för Hampus. En liten boll för Stella. Och ett stort, stort hjärta för Johan.

De där förbenade bönderna sitter på tv och ler kärleksfullt åt den ena och den andra och berättar om att de minsann ska flytta ihop och kanske kan det bli barn en vacker dag och på dörren står det med snirkliga bokstäver att man ska känna sig välkommen till bla och bla. Och de har gjort planer och allt känns fantastiskt. Om de är sugna på verkligheten kan de slå mig en signal.

Och nej, jag är inte bitter men när verkligheten slår en hårt i ansiktet så är det svårt att le kärleksfullt.