Vuxet prat

Det är smått konstigt. Ibland måste jag bara stanna upp och andas en sväng. Jag tjatade en sväng i förra bloggen om livet och grannar och sådant som inte kommer vara som det brukar vara. Nuförtiden är det lånelöften, tomter som ska byggas, topplån, bottenlån, budgivning, husbyggen, miljoner kronor, halva miljoner kronor, inredning och annat tjafs som avhandlas mest i våra diskussioner. Jag säger inte att det är något fel i det, det är spännande att se hur saker förändras. Vad i hela friden pratade man om innan man började glo på bostäder till höger och vänster. Och jo, jag vet att jag inte är någon ålderdom direkt, men att fylla 27 är ändå bra mycket äldre än att fylla 21. Onekligen! (och jag är medveten om att jag inte fyller 27 förrän i september, men om jag börjar ställa in mig på det nu så blir det inte så chockartat sen...) Jag tror det blir nyttigt för mig och alla söta bihang (Johan, Jennie, Robert, Daniel och Caroline) att spendera en dag på Bodaborg så att vi kan leka oss tillbaka till barndomen. Jäklar vad det ska lekas. Jag ska inte ens låta mig bli störd av att hela Bodaborgen stinker svett för jag tror inte det är något som barn skulle bry sig speciellt mycket om.

Nu ringde mäklaren igen... jag fattar inte att det ska vara så svårt för henne att säga till det där andra skitparet att de ska sluta bjuda över oss hela tiden. Tror de att vi är gjorda av pengar eller?!