Hej golvet

Igår var det åter dags. Jag minns en händelse på hotellet som inträffade för ett antal månader sedan. Jag snubblade i trappen och landade på alla fyra. Det var lite kul sådär på ett barnsligt sätt och jag kunde småskratta åt mig själv när jag kravlade mig upp. Igår ville barnet i mig jävlas igen. Till att börja med så tog jag oskulden av min nya tvättstuga (som visserligen e i närheten av antik, men ny för mig) genom att tvätta tre maskiner tvätt. Efter att prydligt ha placerat tvätt i både torkrum, torkskåp och torktumlare och lämnat det där i 1,5h förväntade jag mig att det åtminstone skulle vara lite torrt. Jag är inte svår att göra nöjd. men när endast en liten skjortfjutt är torr blir jag faktiskt upprörd. Jag är inte förtjust i att hänga tvätt så att hänga skiten en extra gång i lägenheten var inte roligt för fem öre. Bara att hitta golvyta stor nog för tvättställningen var ett projekt i sig. När jag nästan hade hängt allting, svurit en och annan svordom över antiken så var det då dags. Jag tog ett graciöst steg på ett hyllplan som snällt låg på golvet och av någon anledning kastade det av mig, jag tog tag i tvättställningen som rasade samman och likadant gjorde jag. Ner på hyllplanet med ena knät och handen först. Ont gjorde det. Efter min krasch visade jag prov på schizofreni när jag plockade fram min andra sida. Ena Maria ville helst gråta ihjäl sig för att det faktiskt gjorde riktigt ont, medan den andra ville skratta för att Maria 26 år kan falla som ett litet barn. Resultatet blev en blandning och en lång och utdragen blogg om ett fall.