Nostalgi

Det har stått människor på min ballkong och förpestat miljön med cigarettrök. Jag har mina källor, de tar sitt jobb på stort allvar. Nog för att ballkongen inte är så fruktansvärt mycket min längre men det gjorde ändå ont i hjärtat när jag hörde om röken och om att de håller på och river tapeter. Ursäkta, det är ingen som har frågat mig om lov! Damn dom, det är ju min fina lägenhet! Plötsligt så slog det mig att jag verkligen aldrig kommer att bo där igen och det känns tomt. Mitt hem, mitt älskade, sköna hem. Det är ju mina minnen och att någon annan ska bo där och spola i min toalett och sova i mitt sovrum och göra nya hål i mina väggar är en ganska olustig känsla. Lägenheten vi spenderar våran tid i nu är inte hemma. Det är bara ett tak över huvudet tills vi flyttar till Örebrohemmet.

I söndags stod det umgänge av högsta nivå på agendan. Jag och Johan spatserade till Götgatan för att spela tv-spel och snacka skit. Att behöva ta på sig skor och ytterkläder för att gå till grannarna var skumt. Nästa gång ska jag gå i strumplästen bara för att. Att spela Nintendo Wii är det tametusan världsklass på. Jag spelade, Jennie spelade, Johan spelade, Robert spelade och Jonas spelade. Vi spelade till långt in på natten och det var kul i massor. Jag och Jennie tävlade i att såga ner oss själva från en gren och det känns i armen. Milt uttryckt. (Jag har så ont att det är jobbigt att föna håret, men det talar jag helst inte högt om). Att få träningsvärk av tv-spel är tragiskt men ack så sant.

Eftersom umgänget var så kul på söndagen så ville vi inte vara sämre på måndagen. En hel dag att fylla med mys! Jag och Jennie hade stora planer som av någon anledning gick upp i rök en efter en. Vi hann inte sola oss snygga, inte färga mitt råttfärgade hår, inte promenera. Det enda vi hann var egentligen att handla och laga mat. Och bli upprörda över filmen Supersize Me - vilken jäkla galning. Det är klart som tusan att man inte mår bra av ensidig kost, men det finns ju faktiskt alternativ. Och att det finns Supersize storlek i USA är för att kunderna vill ha det. Dont get me started! Vi glömde dock att handla pasta till vår pastasallad men som tur var så fanns det resurser. Det blev pastasallad med små pastasar i form av snoppar. Snoppasta helt enkelt. Penispasta if you like. Skitkul! Hej Maria, 14 år.

Snön är ungefär 3 månader för sen så nu kvittar det verkligen. Ge mig en sommar och jag ska fyra av leenden till okändingar överallt.

Funderingarna just nu kretsar kring livet i framtiden. Inte tusan känner jag mig färdigutbildad så det blir mer plugg i höst. Dock inte på heltid för det har jag inte råd med, men någon distanskurs ska det smygas in. Förmodligen riktad mot ekonomi och marknadsföring för att bredda mina kunskaper (HAHAHAH) lite. Jag har alltid hatat matte så bara tanken på att läsa ekonomi är spritt språngande galen. Men men, det är kul att finta sig själv ibland.