Giv mig sol damn it!

Redovisningen av examensarbetet gick som på räls. Jag sparkade av mig skorna i inledningen och utsåg Viktoria till fotsvettsluktvakt. Hon lovade att göra ett tecken om det stank, men jag såg inget tecken så jag måste ha doftat rosor om tårna. Jag har en förkärlek för att stå och vicka på fötterna när jag redovisar och det är inte skitsmart när man har hårda klackar och alla i rummet är knäpptysta. Det är det här som jag kallar branschvana.

Vädret gick från det bästa på länge till det sämsta på ännu längre. 5 grader varmt (varmt my ass) och regn kan göra vem som helst deprimerad. Jag skulle kunna vara den där vem som helst, men just nu har jag för mycket som går bra. Inflyttningen till nya livet sker sakta men säkert och idag blev garderoben i stort sett klar. Det var visst ingen liten garderob vi släpade hem... En monstergarderob är vad det är och den bara skriker efter alla mina kläder. Jag ska nog till och med hänga in McDonaldsskjortan. Den får representera lite nostalgi och forever hamburgarstank.

Jobbar för tillfället på hotellet och utanför vinglar det förbi fylletratt på fylletratt. Låste dörren förut, för jag orkar inte ta snacket med dessa överförfriskade typer. Varför måste hotellet ha bosatt sig brevid MM-Baren? Why? Förut var det två karlar som tyckte att jag borde släppa in dem så att de kunde handla i min bar. Jo tjena, och jag heter Ulf i mellannamn. Lägg av! Nu stannade Mr Polis utanför, det gjorde han rätt i.

I flyttens fylla och villa så har jag lyckats tappa bort två par svarta kostymbyxor som vanligtvis pryder mina spiror när jag jobbar. Så idag kör jag naturellt. Kjol och inte helt genomarbetade ben. Rakhyveln har inte varit på besök på ett tag och hudkrämen är väl där kostymbyxorna är. Jaja, den som tittar får skylla sig själv.