Bebisnoja

Jag har fått en ny kompis. Han är mörk, snabb och lätt att kontrollera. Han heter Mr Cykel. Häromdagen kände jag att det tusan i mig fick vara nog med allt jäkla bilåkandet. Om bensinen nu envisas med att kosta en smärre förmögenhet så får man lösa färdmedlet på annat vis. Jag och Johan begav oss mot Biltema för att där inhandla den billigaste varianten. Min kompis har inga växlar, men det gör mig inget. Jag frågade killen i kassan om nackdelarna med att inte ha några växlar och han svarade att "nja, det blir ju svårare att cykla skitfort". Känns inte direkt som att jag kommer att ha behov av att trampa mig skitfort genom stan, så jag är inte orolig. Efter att spatserat med min nya kompis och Johan till cykelpumpen så rullade vi hemåt. Johan skjutsade mig på pakethållaren och oj, vad jag gick tillbaka i tiden. Det kändes för en stund som att jag var tonåring och åkte bakom killen jag var kär i. Kär, absolut. Tonåring, hell no.


Jag trivs på jobbet. Jag har insett att jag jobbar som bäst när jag får ha någon form av ansvar. Jag vill vara den som kan svaren på alla frågor. Den som ser till att allt fungerar. Den som har tålamod och är pedagogisk. Än uppfyller jag kanske inte alla kriterier men att agera receptionschef light är kul. Sedan att jag är kåt på listor och tycker att det är kul i massor att få skriva ut papper från datorn med information, det är en annan femma. Som min lärare skulle ha sagt "Att inte förbereda sig är att förbereda ett misslyckade". Därför spottar jag listor till höger och vänster i förebyggande syfte.


Jag och min kärlek i livet (förutom världens bästa cykel såklart) har det strålande. Vårat liv tillsammans är hur mysigt som helst. Dock så finns det en yttepyttig liten grej som resulterar i vissa meningsskiljaktigheter för närvarande. Det rör små människor. De med blöja som kräks och skriker mest hela tiden. Det passar aldrig att skaffa barn. Jag vill uttöka familjen med en skrikmaskin, medan Johan inte verkar så sugen. Jag tvivlar på att jag någonsin kommer att vakna en morgon och tycka att jag tjänar precis så bra som jag kan, att jag har exakt antal sparade kronor på kontot, att utbildningen är tillräcklig och att tiden är rätt. Dock dock dock, så vill jag ha barn! Helst igår, men imorgon går också bra. Jag tror att Johan tror att detta bara är en fas i mitt lilla liv och att jag om en vecka kommer att ha kommit över det, men jag vet att det är på riktigt. Detta ska inte läsas som ett desperat rop på spermier eller en hint till karln. Detta ska enbart ses som ännu en anteckning i dagboken om mitt liv.