Boken.

Jag bloggar som bäst på jobbet. Det kittlar så gott i den nerv som ska hålla koll så att inte någon chef springer uppför trappen och skriker B U S T E D !
Nåja.

Överraskande nog har jag har funderat mycket på det här med barn. Jag vill ju vara gravid och klämma ut en unge så snart det bara går. Johan däremot vill hålla hårt på sina sperms och tycker att det är roligare att leva livet utan knoddar. Jag tänker inte ens börja att argumentera för i den här frågan är det som att tala med en vägg. Den dagen när han väl står där med sitt lilla nyfödda knytte i famnen så kommer han älskar honom/henne mest av allt i hela världen och ångra att han inte producerade tidigare, men men. På något sätt måste jag få ur mig alla agressioner och eftersom Johan verkar tröttna på mitt tjat så kräver det nya metoder. För att jag inte ska gå under av bebislängtan ska jag härmed skriva en bok. En bok om hur det är att vilja ha något så mycket att man nästan skulle kunna mörda för att få det. En bok om att det enda (förhoppningsvis) som står mellan mig och min bebis är mannen i mitt liv. Jag ska knåpa med min lilla bok, den ska få alla mina tårar och alla mina argument. När jag är som mest arg ska jag försöka att inte smälla i garderobsdörren som nuförtiden får sig många törnar, utan istället bara knappa lite hårdare på tangenterna. Boken kommer förstå mig på ett sätt som ingen annan. Boken kommer att vara glad och arg och personlig och ytlig.

När jag väl om tvåtusen år ligger där, redo att klämma ut den där ungen så ska jag ta min lilla bok och kasta den i huvudet på Johan enbart för att jag hellre hade kunnat föda det tidigare när jag inte var pensionär och trött. I huvudet, Johan!

Hårt.