Fredagkväll på jobbet

Jag har hittat ännu en ful ovana hos mig själv. Eller ovana och ovana, något är det och det är inte helt bra. Jag gör knäppa grejer när jag är bevakad. Eller när jag tror att jag är bevakad. Om jag står på jobbet och chef, husfru och arbetskamrater står i närheten och iakttar mig så kan jag ge helt galna prisuppgifter till folk, jag glömmer rutiner som i vanliga fall sitter i ryggmärgen och jag ger ett milt sagt förvirrat intryck för de stackarna som vill checka in. Är jag däremot ensam så kan jag bra mycket mer. Är det det här som kallas b r i s t på självförtroende tro?

Idag blev det lite bebissnack med en arbetskamrat igen. Jag har verkligen ansträngt mig för att undvika ämnet men ibland slinker det igenom. Vi pratade om miffon som har barn. Det finns många miffon som har barn till höger och vänster och arbetslösa är de och ingen utbildning har de och de röker inne och de har osmickrande kläder. De kanske är finfina föräldrar i smyg, men jag blir bara förvånad och förargad. Förvånad för att just de har klämt ut en unge och förargad för att jag i min lilla värld skulle göra det så mycket bättre. Jag skulle inte blåsa farlig rök på min bebis och jag skulle inte förfalla helt. Arbete har jag och utbildningen byggs på för var dag som går. Med detta menar jag inget ont, jag är bara avundsjuk. Inte heller finns det någon garanti för att jag skulle bli grym, men jag vill ändå tro det. Jag ska banne mig slå Johan hårt i huvudet snart så han fattar vad roligt det skulle vara med en liten knodd. Jag lovar att göra karriär efteråt!

Idag har jag plöjt mig igenom början på den bok som jag ska läsa denna vecka för att bli en liten företagsekonom. Att plugga halvtid på distans är en miljard gånger jobbigare än att plugga heltid i Hallsberg. Inte så oväntat.

Häromdagen höll jag på att sätta Subwaymackan i halsen när Johan oväntat gick med att åka till Kilsbergen. Mycket överraskande. Vi for dit och spanade på en del av mitt cv, nämligen Trollspåret. Trollen stod kvar och frös i skogen, men rösterna var utbytta. Det uppskattar jag inte, men det går inte att vara förvånad för de var rätt odugliga på det där stället. Trollen hade inte samma inlevelse nu och jag är säker på att de saknar sina gamla, knarriga röster som tog oss evigheter att spela in eftersom vi var tvungna att skratta ihjäl oss mellan varven.