Kräkas lite

Jag har just kommit till insikt. Ett av mina många problem är större än vad jag tidigare har trott. Det har överhuvudtaget inget med barn att göra även fast den fronten inte innehåller annat än problem. Nej, jag har insett att jag hatar vår tvättstuga. Jag hatar den innerligt! Jag uppskattar inte att stengolvet har sprickor och att det rinner en vallgrav runt i hela lokalen. Jag tycker inte att det är roligt att torktumlaren stänger av sig efter 40 minuter för att den inte ska brinna upp. Jag gillar verkligen inte att behöva rulla den fula, skruttiga vagnen till ett torkrum där det blåser kalluft och luftsprutaren är från tidernas begynnelse. När jag trampade runt på McDonalds var jag bra mycket mindre kinkig än vad jag är nu, vet inte vad det beror på men så är det. Där kunde man köra ner armen i grisiga avlopp och plocka upp både det ena och det andra med ett leende. När jag tvättar mina kläder vill jag inte att andras äckliga hårstrån och annat äckel ska följa med upp till lägenheten. Denna avsky har idag resulterat i panikletning av tvättmaskin. Stackars Johan börjar nog inse att han lär få tvätta en del eftersom jag kommer att kräkas på vägen ner till helvetet och paxa vikningen istället. Så i födelsedagspresent önskar jag mig en tvättmaskin. Note to you.

Skolan drog igång igår och jag är redan stressad i massor. Kan bero på att jag inte har lokaliserat alla böcker än. Det var visst fler än mig som var snålja och begav sig till biblioteket för att låna böcker om kalkylering, organisation och budget. Damn you ambitiösa ekonomistudenter.