Igår var det måndag. Hundra miljoner dagar kvar till helgen. Dock så delade jag och Johan en helt fantastisk stund tillsammans. Han i stolen framför datorn. Jag i hans knä. I cirkus en och en halv timme. Jag hade dagen innan kläckt ur mig min längtan efter gamla härliga svenska genomfina sånger och det tog min fantastiska sambo på allvar. Så med hemladdade skivor i högtalarna satt vi och nynnade med, pratade om gamla skoldiscon när Johan inte riktigt vågade dansa till "För fet för ett fuck" (denna låt är inte en genomfin låt, men svensk är den) eller danstävlingar när fröken Widarsson flängde runt på golvet (vid det här laget hade vi mellanlandat på 90-tals discodängor). Tommy Nilsson och Niklas Strömstedt sjöng om kärlek och sorg och saknad och det var så sant som det var sagt. Det var galet mysigt och fast varken jag eller Johan är några klippor när det kommer till sång så lät det vackert. När våra röster skar sig som mest så var det så genomärligt så att ingen brydde sig om en falsk ton här och där och Ted Gärdestad log i sin himmel.
Min låtsaspreggo håller i sig. Den är fruktansvärt falsk dock men i svaga stunder låtsas jag att födseln är nära och då samlar sig massor med värme i hjärtat. A girl needs her fantasy damn it.
3 kommentarer:
Ni måste äga när ni sjunger SingStar, haha.
Hej Maria!
Hittade hit från Amandas blogg.
Nu är det äntligen helg i alla fall, du som skrev att det var så långt tills dess! Förstår din längtan efter barn :) Jag känner likadant, men tyvärr har jag inte ens en kille att tjata på.. :(
Hoppas ni får en trevlig helg!!!
/Louise "Lolo" Bengtsson.
Kan inte vara lätt när man är den i förhållandet som vill ta relationen ett steg framåt och skaffa barn, medan den andra har andra planer...
Mysig stund ni måste ha haft tillsammans med en liten nostalgistund.
Skicka en kommentar