Höstdjävul

Jag hade världens bästa födelsedag tillsammans med världens bästa älskling. Ibland flyger tankarna tillbaka till hur vi hade det för ett år sedan och då får jag ruska ordentligt på huvudet för att komma tillbaka till nutid. Det finns inga ord för att på riktigt kunna beskriva hur lycklig jag är att allt ordnade sig som det gjorde.

Dagarna går och jag har insett att det nu är höst. Det kommer inga fler varma dagar när jag kan strutta runt i bikini i parken och bränna näsan och svettas bort kilon. Hösten är fin och mysig när solen skiner men problemet ligger i att hösten till största del består av regn, mulet och dimma. Då jag cyklar till jobbet varenda eviga dag så är regn, mulet och dimma inga vädertillstånd som uppskattas så väldigt mycket. Jag snörar in mig i min luva och trampar mitt fortaste. Det faktum att jag får totalt tunnelseende i min luva är något jag väljer att ignorera.

Vet ni att det finns människor som på fullaste allvar tror att min vardag på hotellet går ut på att tänka på just dem? Vet ni att det finns människor som blir arga när jag inte känner igen deras namn när de vill boka övernattning? Agneta Larsson. Bor ju på First skitofta. Iallafall två gånger per år. Vet ni att det finns människor som tror att jag har alla miljarders miljarder avtal i huvudet vilket innebär att jag borde veta just deras pris på en millisekund? Vet ni att det vimlar av sådana människor? Nu vet ni.