Bullen i ugnen

Det finns en anledning till varför mina bloggar har känts en smula fattiga den senaste tiden. Varför de har handlat om oviktiga saker och varför de har kommit så sällan. Varför de inte har varit lika äkta och varför stinget i ordet har saknats. Det har funnits annat i mitt liv att lägga energi på och när tankarna finns på annat håll är det svårt att plita ner fyndiga små meningar. Nu är dock tiden inne och hemligheten avslöjas. Som många säkert redan listat ut, för ni är ju så smarta, så ska jag och Johan bli föräldrar. I mitten av oktober dimper det ner en kotte om vi har tur och vi längtar ihjäl oss. Jag är i vecka 15 så den kritiska tiden är förbi och nu är det mest bara roligt att bli tjockis. Jag har valt att endast berätta för vissa personer i livet tidigare då de på ett eller annat sätt har behövt veta. Det har ju funnits en anledning till mitt illamående och det har inte varit magsjuka. För en tid sedan släppte vi bomben hos familj och släkt och nu har bomben landat i das blogg.
Vår lilla familj växer och inget annat har någonsin känts så rätt som det här.

Det finns en risk att bloggen kommer att bestå av en del bebissnack i framtiden, men huvudsaken är iallafall att jag nu är tillbaka och nu kommer det hagla sanningar och tankar.