Åter hemma på stadig mark. Resan till Sälen är över för denna gång och inte heller detta år bestod av några allvarligare olyckor. Jag är grymt ont i vaderna men det beror nog mer på brist på muskler än på något annat. Vi camperade i samma stuga som förra året och den är fantastisk. Vädret var helt ok och vi hälsade på Hundfjället två dagar. Skidåkningen gick mycket bra och även om jag inte åker så fort som Johan önskar så anser jag mig bli mer och mer stabil och det känns som prio ett på skidåkningslistan. Att det ska gå fort är endast en bonus. Jag släppte på som sjuttsingen i sista åket, bara för att få tvärbromsa då en skidskola med knattar beslöt sig för att köra sicksack över hela backen. Söta var de och jag körde inte på en endaste liten knodd. Lennart gjorde debut i backarna och skidade fortare än mig, men svängde sämre. Han satsade på störtlopp, jag på lugn slalom. Det är skönt att resa bort och det är skönt att komma hem. Om man kan få sålla bort jobbet i vardagen vore hemma lysande härligt. Nu är det bara härligt.
Bilder från Sälen är på gång. De är mindre vackra, men jag bjuder på det. Jag i skidutstyrsel har aldrig varit något att ha egentligen.
I lördags innan Sälen stundade så besökte jag och jobbet Strike för två timmars hårt bowlande. Det var hur kul som helst och jag vann totalt på min bana hör och häpna. De andra var inte dåliga på något sätt, men jag hade tur med klotet. Kvällen fortsatte på Thao som visade sig vara för tråkigt för sitt eget bästa så vi avslutade kvällen strax efter 24. Det kändes vuxet och jag var glad att jag hann sova några timmar innan bilresan mot kallare breddgrader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar