Myggskitar

Jag har börjat hetsäta daim. Det hade väl kunnat varit värre, men daim känns inte lika nyttigt som till exempel en frukt. Eller varför inte en grönsak? Jag äter daim på jobbet, jag äter daim hemma och jag tänker på daim när jag inte har någon daim i närheten. Och inte äter jag det som normala människor som tar en bit och njuter. Nej fort ska det gå och det med att tugga och känna smaken har fallit lite i glömska. Jaja, det är väl som med allt annat beroende under dessa månader, det kommer en sväng och försvinner lika snabbt. Än så länge håller jag mig åtminstonde till goda saker som bananer och potatismos. Och daim.

Imorgon smäller det. Det ska hälsas på en sväng på USÖ. Förhoppningsvis kommer bebis att visa sig och inte alls vara speciellt blyg för jag är nyfiken på om det blir en Britney eller en Rocky som ploppar ut i oktober. Och nej, det är inte mina framtida barnnamn. Det är bebisens täcknamn fram till det riktiga namnet uppenbarar sig som en blixt från klar himmel.

Igår var jag hurtigare än nödvändigt när jag först cyklade hem, släpade ner cykeln till förrådet enbart för att en halvtimme senare släpa upp skiten igen och cykla mot stan. Jag och Anna trampade oss till Naturens Hus och gick runt bland mygg och skit en sväng. Jag hade glömt mygg. Mygg har aldrig gillat mig, men gravidblod verkar smaka mumma för oj vad de högg efter mig. Screw mygg.