Skitsverige

Melodifestivalen igår. Mycket skit, men underhållning på sitt sätt. Att Sverige misslyckades var ju inte direkt någon stor överraskning. Den låten har aldrig varit särskilt bra.

Det har börjat stråla i mitt ena ben och igår gjorde jag slag i saken och googlade lite. Och japp, nu är de här. Foglossningarna. Än så länge mycket milda så det gör mig inte direkt något, men det är spännande att kroppen tänker så bra själv. Att den på något skumt vis förbereder sig för förlossning genom att mjuka upp lederna så att det gör ont när jag vänder mig i soffan och går i trappor. Lite lossning är helt ok, men bespara mig de värsta krämporna fram till D-day. Det är långt kvar till oktober.

Sol idag och jag vill hitta på något kul. Ska snart skaka liv i älsklingen som sover alldeles för länge för en söndag. Igår slog jag upp ögonen 10.40 och blev klarvaken av den massiva chocken. Jag sover aldrig så länge. Det finns inte på världskartan, men igår gick det minsann fint att slumra och dreggla på kudden i hur många timmar som helst. Jag studsade upp och sedan gick dagen åt till fotboll. Rätt lag vinner oftast nu, så fotbollen är kul. Mitt jobb som resultatspeaker var inte direkt avancerat igår så det blev en lugn dag på jobbet. Jag testade på lite fotografering och det var tur att det inte var mycket action vid målet som hade en stolpe mitt framför sig. Kort med stolpar känns lite amatörmässiga.

Nu krampar det i fingret också, kan det vara en smula foglossning?! Inte för att jag föder med fingret, men när min kropp är med och bestämmer kan det sluta hur som helst.