Jag förstår inte varför jag ska upp och studsa en timme innan väckarklockan varje morgon som jag verkligen skulle kunna sova längre. Jag studsar inte speciellt mycket när det är dags att åka till jobbet, men idag när jag får sova till 9.00 så ska det minsann vaknas 7.45. Inte ok. Det är väl för sjutton bäst att sova nu medan man har chansen för jag har en känsla utav att ett liv med en nyföding kanske inte innehåller speciellt mycket sömn.
Idag åker jag och hjärtat till Stockholm för att spana fotboll. Det ska bli fantastiskt kul även om vädret lovar skit. Min sverigetröja sitter en aning stramt över magen, men det är smällar man få ta när den växer så det knakar. Den är så söt magen, men jag börjar förstå att det nog inte kommer vara så rart om en stund. Att den är tung är att överdriva som en tok, men att man blir trött bara utav att tänka på att gå i trapporna på hotellet är fullkomligt sant.
Bebisen blev arg och sparkade till mig häromdagen förresten. Första sparken och jag blev nästan rädd. Det är verkligen något som lever i magen och som sparkar då och då. Galet. Som om jag skulle ha ätit upp någon som nu vill ut. Eller som ett avsnitt från gamla hederliga Arkiv X. Nog för att varelsen på ultraljudet allt som oftast likande en utomjording, men jag skulle föredra om det kunde ploppa ut en fullfjädrad bebis i oktober.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar