Det är inte ok. Absolut. Inte. Någonstans. Ok. Att varenda eviga dag består av regn och att termometern visar höst är helt enkelt inte något jag har lätt för att acceptera. Jag är väl medveten om att jag lägger ner way to much time på vädret, men jag är svensk så det ligger i mina gener att bry mig om saker jag inte kan ändra på. För övigt så är jag sjuk. Genomförkyld och ynklig och jag tycker synd om bebis. Jag gör verkligen mitt bästa för att inte hosta ihjäl knodden, men när man måste ta i från tårna så är det nästan att jag föder på samma gång. Att snyta sig framkallar mindre värkar.
Speaking of baby, magen växer. Det är hur kul som helst att numera se gravid ut istället för att se ut som någon som har nallat i kakburken några gånger för mycket. Att det kommer bli ett smärre äventyr varje gång jag ska ta mig uppför trappen till lägenheten på tredje våningen inom kort tvivlar jag inte på. Det är redan en pärs värre än många andra. Men det är kul. Kul. Kul. Kul.
Det fylls mycket nu. Robert, Caroline, Martha, Jennie och Daniel förväntar sig presenter så det är bråda dagar på hjärnkontoret.
Till bebis: Stanna i magen ett par månader till, här ute är det ändå bara regn och skit och jag har endast tid för snytning och hostning.
4 kommentarer:
Eller så skiter du i att köpa presenter till alla och säger helt enkelt "jag är gravid, jag glömde".
ingen kan bli arg för det?
JA, men exakt! Sen när barnet är tre så kan du skylla på att trotsåldern ;)
Ja visst är de söta?! :) Man blir glad av att se dem!
Jennie o Robert behöver inga presenter, dom har allt de vill ha ändå:) Hoppas allt är bra med dig!!
Skicka en kommentar