En talande hiss

Dagarna för närvarande består mestadels av att styra upp saker. Om det inte är banken som behöver styras så är det Försäkringskassan eller flyttstädet. Eller kartongfixande. Eller bärhjälpen. Eller möjligtvis bilinköpet. Det är mycket nu helt enkelt.

Häromnatten slog jag upp ögonen och för en sekund så trodde jag att bebis var nära. Jag hade en galen kramp och innan jag hann inse att den satt i benet och inte i magen så hade jag i sinnet redan packat väskan och satt i bilen mot USÖ. Dock så hänger inte kroppen med i hjärnans arbete när klockan visar natt så när vetskapen om krampen i benet kom till mig låg jag fortfarande kvar som en grönsak i sängen. Jag gör mest det. Ligger som en grönsak. Det börjar bli galet tungt att resa sig och jag får liksom rulla på sidan för att sedan dunsa ur. På bara några dagar måste magen ha växt för såhär tung var jag knappast förra veckan. Det är mysigt och fantastiskt på alla sätt och vis och stackars Johan håller god min när jag slår mig ner i hans knä framför datorn. Att hans lilla älskling plötsligt är 12kg tyngre och inte lika smidig låtsas han inte om. Han säger att han älskar mig trots att jag rör mig som en säl. Han är fin, min Johan.

I måndags blev det lunch med vänner från Norge, mycket trevligt. Ett besök på banken stod också på schemat men det hade vi kunnat skippa. Tanten vi fick träffa konstaterade att hon inte fattade något och tyckte att vi skulle prata med vår vanliga bankman istället. Visst.

Igår hälsade vi på i vårat nya hus för att spana barnvagnsrum och sådant livsnödvändigt. Att hissen på ett trevligt sätt berättar vilken våning man är på väg att gå av på gillar jag. Det faller mig oerhört mycket i smaken. Jag vill få nycklarna så att vi kan börja fixa och dona nu. Vi har en miljard kartonger som bara väntar på att få lämna Hertig Karls. Jag önskar att de hade egna små ben så att vi slapp släpa och bära och lyfta. De hade gärna fått ha armar också för det låter sött med två små kartonger som håller varandra i handen när de trippar nerför trappen. Det hade varit en syn värt namnet det.