Hej då lägenheten!

Idag väntar ett jäkla kånkande av kartonger och möbler och i afton somnar vi förhoppningsvis i våran nya lägenhet. Det ska bli fantastiskt härligt att komma iväg även fast vi har trivts bra hos Hertig Karl. Min plan för dagen är att se så upptagen ut som möjligt utan att faktiskt göra speciellt mycket. Jag ska packa upp och fixa och pyssla eftersom bebisen ramlar ut om jag bär tunga saker. Johan som får ryggskott bara han tittar på en kartong ska agera arbetsledare.

Annars då? Jo, vågen visar +14 stadiga kilon så det är ingen risk att jag lättar från jordens yta om det kommer en vindpust. De flesta av mina nya kilovänner har satt sig på magen och det tackar jag allra ödmjukast för. Fortsätt så och låt resten av kroppen vara i fred, det kommer fler bikinisäsonger i livet.

Jag börjar bli på allvar skeptisk till att jobba på måndag. Det kan gå galant och det kan gå åt helvete. Jag hoppas att dagarna går fort och blir smärtfria, men oron gnager onekligen i bakhuvudet. Jag ska åtminstone ge det en ärlig chans så får vi se hur länge jag pallar. Det där med att vara trevlig när man har ont kan bli ett problem, men jag ska klistra på mitt allra sötaste fejkléende och använda min vackraste stämma när gästerna pratar med mig. Det borde gå. TrivselTorsten is my middle name.

För övrigt känns 49 dagar som en piss i havet. 49 dagar! Själv är jag född 49 dagar för tidigt så har man otur tittar det ut en bebis idag. Hon kommer dock med största sannolikhet att vända tillbaka igen när hon ser kartongkaoset så jag känner ingen större oro.