Nya tider på jobbet

Jag och Hampus var osams i morse. Otroligt osams. Åtminstone var jag osams med honom. Han väckte mig cirka gurka 45 minuter innan utsatt tid genom att slicka på sopsäcken med kläder som fortfarande står bredvid sängen. Och nej, vi har inte packat upp allt än. Är det något ljud som stör mig och får mig att vakna så är det när kattfan slickar på påsar. Det är ett litet ticks han har och det gör mig tokig. Inte är det heller speciellt kul när man inser att man är fruktansvärt trött och inte kommer att hinna somna om innan klockan ringer. Jag var med andra ord inte speciellt charmerande i gryningen.

Jobbet går med mina mått mätt helt ok. Mina fötter är visserligen inte att leka med i slutet av arbetsdagen och ryggen värker som aldrig förr, men jag överlever. Pengarna går ju åt och att vara ledig utan betalt är inte att tala om. Inte heller tänker jag ta ut mina mammadagar innan bebis. Det låter inte lockande, för jag tror att det är roligare att vara hemma med sällskap. Ledningen på företaget har tagit ett ovanligt vettigt beslut genom att låta mig endast jobba dagpass. No more sena kvällar alltså. Passar mig som handen i handsken även fast jag är en grinig kossa på morgonen. Mina tidigare kvällspass har förvandlats till administrativa dagar och det är hästlängder bättre än att servera alkohol, springa upp till våning fem, springa ner i källaren, fixa mat och vara en allmän KvällsTrivselTorsten.

Bebis närmar sig. Ibland tror jag att hon är på väg ut, men än så länge kniper jag duktigt.