Plus en dag

Visst hade det varit jättekul om jag hade kunnat återge min härliga förlossningsberättelse nu. Om den bara innehöll små rosa moln och lyckliga människor och inget blod och ingen smärta. Inga arga miner eller tårar. Bara skratt och bebisjoller. Fantastiskt kul hade det varit. Det är dock lite svårt i nuläget eftersom ingenting har hänt. Ingen bebis har ramlat ut och inget vatten har gått. Jag har spenderat dagen tillsammans med tristessen. Vi har haft ungefär så roligt som det låter. En liten tur till affären såg jag till att styra upp men annars är det lugna gatan som gäller. Finns väl egentligen inget att vara rädd för och en tripp till Marieberg är väl kanske vad jag behöver, men det där med att föda offentligt tar emot. Jag har ingen lust att bli någon man kan läsa om i tidningen imorgon. Jag klämmer helst ut bebis på sjukhus omgiven av människor som vet vad de gör och Johan. Så därför blir det inga långa utflykter på egen hand i dessa dagar. Ska jag ut tar jag helst sällskap med någon. Att det sedan säkerligen kommer att dröja två veckor till innan Britney bestämmer sig för att titta ut är smällar man får ta.

Imorgon är det fotboll som står på schemat och planen är att jag ska ta mig dit. Dock så äger jag ingen jacka som är stor nog över magen, så det finns en liten risk att bebis kommer ut av blotta förskräckelsen när kylan gör sig påmind. Eventuellt stannar jag hemma, men fotboll är bra kul. Det mesta är i och för sig bra kul i jämförelse med att dega i soffan.

Jag är redo nu. Tror jag. Jag är lite mindre redo när jag är ensam på kvällarna och lite mer redo på dagarna när Johan är hemma, men jag är totalt sett mer redo nu än vad jag var igår.
Ok bebis? Du kan komma nu.

9/10 - Pelle
12/10 - Caroline
13/10 - Emma
15/10 - Tina, Sofia
16/10 - Jennie
17/10 - Nina
18/10 - Christine, Viktoria
19/10 - Maria, Amanda
20/10 - Ida, Anna
21/10 - Rebecca
22/10 - Madde, Lena, Sandra
23/10 - Johan
24/10 - Cia