Tre dagar kvar

Man skulle lätt kunna tro att mitt schema de senaste dagarna har varit fullt av intressanta händelser och aktiviteter eftersom jag inte har hunnit slå ner rumpan vid bloggen, men icke. Tiden har mest gått fort. Helgen bestod av umgänge på engelska i fredags samt kalas i efterhand i söndags. Att prata engelska en hel kväll gick över förväntan och även fast grammatiken sket sig ibland så tror jag budskapet gick fram. Summa summarum är att det var en mycket trevlig kväll som bör göras om snarast. Britney var förvirrad hela natten efteråt eftersom hon fick många nya glosor att fundera över därinne i magen. Hon måste vara nervös för att komma ut nu när mammi och pappi snackar grekiska/engelska/inte svenska. Kalaset på söndagen var för att fira att jag hade gått och blivit äldre. Jag vet inte om det känns så nödvändigt att fira någon som närmar sig trettio, men det tyckte tydligen släkten som kom på besök. Jag tackade och tog emot och åt ännu en bit kladdkaka. Det finns ärligt talat stunder i mitt liv nu på sista tiden då jag faktiskt funderar på hur Britney kommer se ut när hon ramlar ur magen. Som en kladdkaka är hetaste tipset sett till min fantastiska kost. Lördagen bestod av fotboll och ena laget spelade precis som de skulle medan det andra inte har i något mästerskap att göra. Hade någon frågat mig för ett år sedan om jag trodde att det var rimligt att jag skulle spendera några timmar i en kur på en pinstol i Degerfors 6 dagar innan beräknat förlossningsdatum skulle jag ha skrattat åt dem och kallat dem galna. I lördags satt jag där på stolen och hejade mig hes.
Igår, hör och häpna, så sydde madame vid tangentbordet en gardin. Nästa gardin ska ta form idag är planen så nu är husfrustämpeln nära. Jag som inte haft syslöjd på en sisådär hundra år fick låta sambojohan trä maskinhelvetet men sedan var det full gas som gällde. Att sy är helt ok, nästan lite roligt, men det tråkiga ligger i att mäta och nåla. Skjut mig, det hade jag gott kunnat skippa. Ge mig ett tyg och låt mig köra raksöm så är jag på banan. Om Britney behagar titta ut genom naveln senare idag ska det förhoppningsvis hänga två längder med Nalle Puh i hennes fönster. Garanterat en, förhoppningsvis två.

Det här med att gå hemma börjar kännas okej. Jag kan inte påstå att varje sekund är rolig, men när jag tänker på att stå på jobbet ett helt pass så känns soffliggandet mer lockande. Speciellt nu när kroppen helt plötsligt kan få för sig att inte orka mer. Att inte orka och istället börja värka verkar vara på tapeten för stunden. Jag suckar och accepterar för snart kommer väl ändå den lilla bebisen. Att ankomsten medför nya smärtor och problem är jag väl medveten om, men en sak i taget fungerar bäst i dagsläget.

Idag stundar ett besök hos den nya bebisen i umgängeskretsen, Anna och Petters lille Vilgot. Mycket spännande ska det bli och jag är övertygad om att han är världens sötaste. Jag hyser en liten förhoppning om att Britney ska bli sugen på att komma ut när hon hör hur kul Vilgot har på utsidan men som det känns så kommer det att dröja ytterligare en stund. Nåja, vad är väl några dagar när man redan har väntat i nio månader. En piss i havet och en fis i rymden.

9/10 - Pelle
12/10 - Caroline
13/10 - Emma
15/10 - Tina, Sofia
16/10 - Jennie
17/10 - Nina
18/10 - Christine, Viktoria
19/10 - Maria, Amanda
20/10 - Ida, Anna
21/10 - Rebecca
22/10 - Madde, Lena, Sandra
23/10 - Johan
24/10 - Cia