söndag, november 22, 2009

Bebisar överallt

Livet som moder jord är inte helt lätt alla gånger. Jag kan inte minnas senast jag sov en hel natt. Jag kan inte komma ihåg senast jag spenderade en hel dag för mig själv. Jag kan absolut inte minnas senast jag bestämde själv över mitt liv. Jag kan ärligt erkänna för mig själv att det faktiskt är först nu som jag börjar njuta till fullo. Nu finns det inget annat än kärlek jag känner när Ella skriker på natten. Inget annat än kärlek när hon bjuder på en bajsblöja. Inget annat än kärlek när hon spyr på min axel. Sådant som för några veckor sedan var jobbigt har ändrat karaktär. Vi har lärt känna varandra nu. Vi förstår varandra på ett nytt sätt och hur trött jag än må vara när jag hasar ur sängen mitt i natten för att fixa mat så är irritationen borta. Att bli mamma är en stor omställning och det tar onekligen sin lilla tid. Det är det största som har hänt och det går inte att tänka sig in i situationen förrän man väl står där med ett litet liv i famnen. Ella har inte varit annat än fantastisk sedan hon ramlade ur magen, det är jag som behövt tid för att vänja mig. Att älska henne villkorslöst när hon ler och bajsar samtidigt är inte direkt svårt. Hon är grym, vår dotter. Jag har älskat henne sedan stunden hon blev till, det är bara mammarollen som har varit överväldigande.

Vi har hälsat på bebisar till höger och vänster de senaste dagarna. I fredags var det lilla Nelia som stod för värdskapet. Hon är några dagar yngre än Ella bara, men många äpplen kortare. Det var hur trevligt som helst och vi hoppas på att bebisarna förstår att det är roligare att leka med varandra än att sova på varsitt håll nästa gång vi ses. Igår blev det umgänge med Vilgot och två Annor. Snart ploppar ännu en bebis ut i det sammanhanget och barnkalasen kommer att bli galna i framtiden. Ella var inte så förtjust i att ligga på en fäll och snicksnacka med Vilgot, men det kommer nog med tiden. Klart man är blyg i början.

Ella spenderade en sväng på BVC häromdagen och vi konstaterade att hon växer så det knakar. Borta är dagarna med viktnedgång och oro. Nu äts det som aldrig tidigare och hon mår prima.

1 kommentar:

Jennie sa...

Men. du kan ju inte låta hemme ligga och gosa sådär med Vilgot. Tänk om Gnutten är en kille då kommer hon ju redan vara upptagen när han ska ställa sig in hos henne!