Hej då jul!

Återigen så känns det som att jag bloggade igår. Men nej. Vart dagarna tar vägen har jag ingen aning om men det kan hända att det har varit ett och annat julfirande sedan sist. Ett och annat firande och ett och annat paket. Ella fick flest paket och hon öppnade som en galning. Slet och rev. Klippte med saxen och drog i tejpen. Eller så spanade hon in madame vid tangentbordet när hon gick loss på mjukingar och hårdingar. Det där med att fira jul är mysigt, men tröttsamt som inget annat. Vi hade släkten på besök i dagarna två och jag var utmattad redan innan den första familjemedlemmen hade hunnit ringa på dörren. Vi åt mat och åt godis och missade Kalle Anka och missade Karl-Bertil och allt förflöt ungefär som det var planerat. Att man inte hinner med något annat än att äta känns sådär såhär några dagar senare. Summa summarum är att julen var mysig och att det nu är det skönt att det dröjer ett år till nästa gång.

Under min graviditet gick jag upp 20 kilo. När jag kom hem från BB var jag cirka gurka 10 kilo lättare. Idag står vågen stilla och det där med att känna sig vackert tjock är borta. Gravidmagen var charmig och stor, magen jag dras med nu är bara stor. Och ja, jag vet att jag födde barn för två månader sedan och inte kan förvänta mig att alla kilon bara ska rinna av. Och visst ska man ha tålamod. Och nej, det hjälper kanske inte jättemycket att proppa i sig godis varje dag. Trots att jag är väl medveten om allt ovanstående så kan jag inte hindra mina små psykbryt när jag inser att kilona lagt sig på osmickrande ställen och att inget i garderoben längre passar. Johan är världens snällaste när han försöker uppmuntra mig men bort ska de. De där jäkla extrakilona. Jag trivs inte med dem. Trots att de håller mig varm om vintern.

Något annat som ger mig depressioner är ett faktum som slog mig för några veckor sedan. Jag är inte bra på något. Något sådär speciellt. En del är bra på fotboll, andra är bra på musik. Vissa kan stå på händer skitlänge och andra kan spela poker och tjäna pengar. Det finns de som kan sy och de som kan snickra. Och så finns det jag. Jag har ingen talang. Johan är återigen snäll och säger att jag är bra på människor. Vissa dagar låter det som en komplimang och andra dagar låter det banalt. Bra på människor? Att jag är snäll med andra ord? Det är kossorna också. Snälla. Fast å den positiva sidan så måste det ju vara bättre att vara bra på människor än att vara bra på att stå på huvudet. Även om det är skitlänge.