Ella och Melvin

Idag har vi haft besök och Ella har spanat på sin kille Melvin, först på avstånd men sedan blev hon modig och tuggade på honom. Utan tänder visserligen men han fattade vinken och tuggade tillbaka och det får väl ändå räknas som en kärleksförklaring. Ella går först i livet och lär Melvin allt hon kan. Hon är snäll och uppdaterar honom om leksaker, skratt och sparkar. Hon kan så mycket sådant som han inte riktigt har lärt sig än och hon tar sin uppgift på största allvar. Det ska nog bli karl av lillen också en vacker dag. Jag har saknat min Jennie så kvalitetstid med henne var välbehövligt. Dagen till ära slog jag på stort och bakade en skitlätt men skum hallonkaka och vi åt med andakt. Vi avhandlade viktiga ämnen som förlossningar, röda rumpor och kräk. Att prata igenom förlossningen är något vi har gjort förr men kommer att göra igen. Det var en häftig upplevelse, om än en mycket smärtsam sådan, och den behöver bearbetas då och då om det ska bli några små syskon.

Igår hängde vi en sväng på stan tillsammans med Anna och Vilgot. Ella bestämde sig för att vara vaken mest hela tiden och spanade på moder jord när jag provade kläder och trängdes med traktens alla fjortonåringar som glatt hade fått sportlov och firade det med att vara allmänt besvärliga. Ella var suverän på att hänga med men jag visade orutin genom att återigen strunta i långkalsonger. Varje gång jag ska gå ut så funderar jag över långkalsongens vara eller inte vara och varje jäkla gång bestämmer jag mig för att nej, de behövs nog inte. Jag klarar mig. Och visst, jag överlever, men det är ju trist att jag alltid ska behöva halvspringa sista biten hem eftersom jag då förfrusit mina stackars lår. Stackars stackars frostskadade lår. Men med min orutin förtjänar jag inte bättre.

Imorgon ska Cia få göra mig lite vackrare och är det något jag behöver just nu så är det självförtroende. Jag har sagt det förut och jag vet fortfarande att jag nyss fött barn och att det är rimligt att man inte är i form men jag tycker lik förbannat att det är jäkligt trist att fortfarande vara plus 10 kg. Jag vill inte vara plus 10 kg. Jag vill vara plus minus 0 eller gärna lite minus om man kan få önska. Jag skulle behöva en drös människor som jag kunde förvara någonstans och som jag kunde slänga fram titt som tätt och som då kunde ge mig komplimanger. Du är rar. Du är fin. Du är snygg i håret. Du ser ut att vara i form. Du är snäll. Som en ko.