Okej, jag ska aldrig mera tävla. Vinnarinstinkten i mig kom helt plötsligt fram och nu jäklar måste jag ju vinna. Lägg en röst så jag kan gå med huvudet högt ur tävlingsvärlden.
http://knoddenojag.blogg.se/
Det blev minsann några åk idag. Inte jättemånga, men alldeles lagom för att jag fortfarande ska tycka att det mest är kul. Man ska inte åka tills man stupar, det har jag lärt mig sedan tidigare. Man ska ge sig när man är på topp och fötter och ben fortfarande sitter där fötter och ben ska sitta. Jag tränade på mina Stenmarksvängar och jag är den första att erkänna att farten saknades men det ger jag blanka tusan i. Jag svängde åt alla håll utan att ramla och gråten var inte nära en endaste liten gång. En gång höll jag på att åka åt fel riktning med ena skidan men då tänkte jag att "har jag klarat av en förlossning så borde jag farao klara av några svängar i en skidbacke". Och sedan fortsatte framgångssagan. Ella har hälsat på i Hundfjället utan att veta det eftersom hon spenderade tiden med att sova i vagnen. Där sover man fint. Har jag hört.
Om man har en mamma som glömmer en blöt haklapp i en påse och åker till Sälen med den och inte hänger upp den utan låter den ligga kvar över natten och riktigt goja till sig så får man äta gröt naken. Om man har tur så slutar middagen då med en dusch. Stol och bebis åkte in i vattnet och det gick bra även om kinderna fortfarande var fulla med havregröt när duschen var avslutad.
1 kommentar:
Vänta bara tills hon ska äta själv. Det gjorde Olivia igår. Haklappen hjälpte inte mycket då och det var mat både högt och lågt kan jag lova. Så vi väntar nog några månader till med att äta själva här.
Hoppas ni har det bra.
Skicka en kommentar