Mycket mys

Tro det eller ej, men det händer en hel del i livet. Dock så är inte jättemycket av något större värde, men i min blogg får jag skriva om vad jag vill. Intressant eller inte.

Idag har Jennie och Melvin hälsat på. Lika trevligt som alltid och jag försökte mig på att baka en smal kladdkaka som smakade och såg ut som gummi. Inte speciellt gott med andra ord. Kommer inte att hamna i receptlådan. Jag jobbar stenhårt på min och Melvins relation. Vi ska bli polers. Att han grät idag ser jag som ett undantag. Jag och Jennie och våra små varianter mötte våren halvvägs till affären när vi började svettas som aldrig förr. Eller åtminstone som i somras. Det är galet underbart med solen!

I lördags besökte jag, Ella och Lova Sörby kyrka för att spana in begagnade, billiga barnkläder. Mycket skit fanns det men en del fynd gjorde vi. När plaggen kostar i snitt tio kronor så sänker man genast standarden en aning.
På kvällen blev det återträff från Upplevelsearrangörsutbildningen. Inte alla hade letat sig ut, men vi tappra som var där hade trevligt. Jag kunde under kvällen konstatera att det är fina människor med stora hjärtan som har gått i min klass och att alla har lyckats på sitt vis. Några försvann ut i natten och några försvann hem till sina bebisar. Jag valde det senare alternativet och somnade gott med Ellas hand i min genom spjälorna i hennes säng.

På babysimmet i söndags tränade vi balans. Eller vi tränade inte speciellt mycket, men Ella övade för fullt. Att gå på babysim en gång i veckan innebär alltid rakade ben och jag kan tänka mig att Johan jublar inombords. Rakade ben är mysigare än taggiga ben. Vi är många lustiga föräldrar som guppar upp och ner i vattnet och gör grimaser och låter som de miffon vi är. Jag känner mig så glad och stolt över att vi gör det här. Babysim är en mysig söndagsaktivitet samtidigt som jag innerligt hoppas att Ella inte ärver min rädsla för vattnet. Jag har alltid hellre legat på land än att plaska i vattnet och hur kul det än må vara att vara torr bakom öronen så hade jag önskat mig lite bättre vattenkänsla tidigare i livet.

I fredags hade jag och Ella fredagsmys med Anna och Vilgot och konstaterade snabbt att olika bebisar har olika kvällsrutiner och humör. Ella gjorde som Ella brukar och däckade i min säng medan Vilgot hängde med oss lite vuxnare i soffan. Han är ju också tre veckor äldre än Ella så det kändes okej.

Mer då? Nej, inte så mycket mer. Det mesta är som vanligt fast lite bättre. Eller förresten, något som är inte är bättre överhuvudtaget är mina tänder. Sablans vad de måste vara av dålig kvalitet för jag skulle kunna försörja Sveriges hela tandläkarkår med bara överkäken. Och jag som borstar tänderna varje dag, men vad får man för det. Räkningar som får ögonen att tåras. Min tandläkare skyllde på min graviditet och hormoner och ändrat hejsanhopsan i munnen, men jag vet inte jag. Vi säger så.

Och jag hatar bittra kärringar på cyklar. Och buttra män i bilar. Båda sorter hann med att visa sitt missnöje med att jag och Anna kämpade oss fram med våra barnvagnar häromdagen. Vi var inte i vägen för någon och vi släppte glatt förbi alla som kom bakifrån och framifrån. Det är väl klart att jag hellre skulle gå på trottoaren än på väggrenen men om trottoaren inte är plogad så är det förbenat svårt att dra sin vagn där. Att sedan tanten cyklar mitt i vägen var en detalj hon glömde. Borde jag och min bebis och min vagn inte få vistas utomhus under vinterhalvåret? Borde vi bara få gå där det är plogat och därmed riskera att gå oss fast och få vända och snurra? Jäkla kärring och jäkla gubbe!