Tandläkardjävular

Jag må vara löjlig, men jag är rädd för tandläkaren. Eller rädd kanske är fel ordval, men jag kan helt klart hitta en miljard andra saker i livet som är bra mycket roligare. Jag kan nästan bli arg när jag ligger där i tandläkarstolen för att det sitter en karl och inkräktar i min mun. Och inte blir jag speciellt mycket gladare när jag tänker på räkningen som ska betalas efteråt. Tandläkarkåren skrattar nog förnöjt och gör highfive så fort jag lämnar lokalen för nu kan de minsann få feta bonusar på nästa lön. Kul för dem. Mindre roligt för mig. Men å andra sidan så inkasserar ju jag stora pengar nu när jag är mammaledig så vad är väl en tandläkarräkning hit eller en telefonräkning dit. Mammapengar plus det faktum att jag skiter pengar gör att min tillvaro inte påverkas av fakturor.

Ella är inne i en period som inte direkt är hennes allra charmigaste. Hon gnäller titt som tätt och det är svårt att göra henne nöjd. Ibland vill hon stå i famnen och när hon väl står så vill hon sitta och när hon slagit ner blöjrumpan så vill hon ha mat och när maten är uppkräkt så vill hon sova fast då kan hon inte sova och då blir hon arg och när hon blir arg är livet jobbigt och sedan är det roligare att leka med tuggmojängen för helt plötsligt värker den lilla tanden och då fungerar det med kramar men inte för många för då blir hon arg. Ungefär. Så.