Tvättråd

Idag har vi haft fullt upp och det har varit bebisar både högt och lågt. Först blev det en fika och föräldragruppsträff hemma hos Lova och Alva. Det var mysigt att få träffa bebisarna och föräldragruppen är snälla som adopterar mig. Min gamla grupp förintades av vårdcentralen eftersom de hade fullt upp med svinvaccin och annat löjligt när det var dags för oss att träffas. Ella tyckte att det var kul, men hon hade lite svårt att visa det eftersom hon var galet trött. Hon hälsar dock att hon planerar att vara på bättre humör nästa gång. Efter träffen hos Lova brummade vi vidare mot Kumla där det vankades träff med Jennie och Melvin. Och Robert också för den delen. Ella försökte lägga in en stöt på Melvin men helt plötsligt fick hon syn på en tvättrådslapp och så var intresset för killen som bortblåst. Vi hoppas på en förbättring när Melvin lär sig stöta på Ella. Ett tvättråd blir trist i längden.

Idag tittade solen förbi och jag hoppas att den bestämmer sig för att stanna för allt blir mycket enklare med en sol över huvudet. Dock så kastade den ljus över ett faktum som gjorde mig bekymrad. Mig själv. Jag fick ett jäkla ljus över mig och insåg att jag inte ser ut som jag vill se ut. Idag satt kläderna fel, sminket var utsmetat och håret flottigt. Vissa dagar är det bara inte klockrent. Sedan är jag medveten om att alla faktorer har en anledning. Kläderna satt egentligen inte speciellt fel men var fulla med katthår vilket gav ett lite luddigare intryck än vad jag hade tänkt. Sminket var utsmetat tack vare världens bästa dotter som hade varit i ansiktet och pillat och pussat och kramat. Håret var inte flottigt utan hade bara av någon anledning lagt till med det utseendet idag. En sak är acceptabelt, men tre fel bildar en kris. En kris som snart är över för såhär i mörkret med nytvättat hår och en osminkad sanning känns livet helt okej igen.

Idag förtjänar Johan världens största ros för att han är han och han är underbar på alla sätt och vis. Till och med på städviset.