Vem är du?

Det har varit tunt med kommentarer den senaste tiden. Det kan jag förstå för när man bloggar så sällan som jag har gjort så förtjänar man inga kommentarer. Vad finns det förresten egentligen att kommentera när varenda liten mening handlar om Ella. Ella som äter, Ella som sover, Ella som är glad, Ella som är arg. Till följd av blogginlägg med långa mellanrum så antog jag att antalet bloggläsare också borde ha minimerats. Så bra är inte inläggen så att de kan läsas om och om och om och om igen. Häromdagen tog jag tag i mitt problem med bloggtoppen.se och registrerade min blogg på nytt. Och ovantat nogj, det är fortfarande galet många som läser varje dag. Varje dag! Det är bra, med tanke på hur ofta/sällan det knappas in något nytt i min nya Love much. Duktiga duktiga ni! Snälla rara söta ni som läser och ägnar mig en tanke. Dock så måste jag erkänna att jag är nyfiken på vilka ni är. Ni bara läser och läser och jag har ingen aning. Ett enkelt hej vore kul.

Idag har varit en konstig dag. Ella (men titta, ännu en blogg om Ella) har varit sur och grinig och jag har haft svårt att göra mig populär. Barn går igenom olika faser och den här fasen hoppas jag blir kort. Lilla fröken är mycket roligare när hon är i balans. Men det är klart, jag kan förstå att det är frustrerande när huvudet vill göra massor och kroppen inte helt hänger med på noterna. Igår var allt som vanligt, hon somnade 19, fick en flaska vid 22 och sedan sov hon. Jag slog upp ögonen 7.15 och höll på att flyga ur sängen för att kontrollera andningen på min lilla bebisbästis. Vad hände med matningen vid klockan 5? Hon bara struntade i den. Utan att förvarna mig. Skönt var det men hela dagen har ju varit knas så jag vet inte vad jag tycker än. Jag funderar fortfarande på om grinigheten beror på minus en matning idag.

Jag spanar med ena ögat på tv och där sitter minsann Gro. Ibland kan jag fundera på Norge. Tiden i Oslo. Vi hade så fruktansvärt mycket kul och det är tur att tiden inträffade när tiden inträffade för nu skulle jag aldrig orka med det livet. Vi kommer alltid att ha Oslo. Åren går men Oslo består.