Massor med grattis

Igår avslöjade bror och Caroline att de ska bli föräldrar. Att påstå att jag blev chockad skulle vara att överdriva, men överlycklig är mitt i prick. Jag har väntat på beskedet hur länge som helst. Det ska bli spännande att följa Ella och hennes lilla kusin i livet. De kommer att ha många roliga stunder tillsammans, det är jag fullkomligt övertygad om. Faster. Jovars, det klingar fint. Stort grattis till er från oss!

Jag lördagsmyser för mig själv idag. Johan drar in pengar till kassan och Ella har däckat i min säng. Dagen har spenderat i Nyköping där vi har hälsat på diverse släktingar som vallfärdats från höger och vänster. Jag fick den stora äran att agera chaufför och himmel vad långt det var! Det kändes som att vägen aldrig skulle ta slut. Det blir väl kanske så när folk roar sig med att lägga 70- och 50-sträckor om vartannat hela tiden. Väl framme så var det mycket trevligt och det var kul att uppdatera sig lite om vad som händer och sker nu när vi knappt hinner ses. Alla har ju fullt upp med sina liv. Det blir lätt så när åren går. Familjer bildas och splittras och börjas om och folk flyttar utomlands och jobbar här och där och lite så i allmänhet. Ella såg solen i morse och måste ha blivit inspirerad för hon har haft en strålande dag. Den enda gången hon blev en smula upprörd var när jag skulle klä på henne ytterkläder och det förstår jag för det var på tok för varmt ute för en massa extra kläder. En sväng trodde jag att Ellas favoritbitmojäng var puts väck försvunnen och paniken började spridas. Hon älskar den. Verkligen, innerligt älskar den. Jag sprang ner till bilen för att kolla där och när den inte befann sig där så stegade jag till restaurangen där vi nyss hade ätit men där var den inte heller. Dock så hittade jag den hemma, under filten där Ella låg. Busunge. Poängen med historien var att jag irrade runt utomhus utan jacka och passade på att njuta av solen i farten. Strålande, fantastiskt och helt underbart! En lång och varm sommar på det här och jag kommer spendera de närmsta månaderna med ett stort leende på läpparna.

Katterna tassar runt i lägenheten och jamar sitt allra högsta. Varför har jag ingen aning om. Maten är fixad, de har fått godis och jag har sagt hej och klapp till dem. Jama är väl okej, men det är inte shysst att jama så högt att Ella vaknar. Jag börjar tröttna på deras kvällsbetéende, för det är alltid såhär det går till. De skriker, Ella skriker, jag löper som en gasell in i sovrummet för att stoppa in nappen och klappa fint över håret, katterna skriker, Ella skriker, jag springer in igen. Och igen. Och igen.

Igår var Jennie och Melvin här och vi hade kul som vanligt. Jag behöver verkligen en dos Jennie minst varje vecka. Helst oftare. Hon är bra för min själ. Bäst helt enkelt.