Mycket nu

Lördagar är väldigt ofta väldigt tråkiga. Åtminstone om man är ledig varje dag och har en sambo som arbetar lite hur som helst. Lördag är en dag som vilken annan och inte alls den här dagen man längtar till hela veckan längre. Det lär väl ändras när det är dags att släpa sig tillbaka till jobbet igen. Jobbet. Det är nästan så att jag har glömt att jag faktiskt har ett sådant. Ett fast heltidsjobb som är trevligt men som kommer skita sig i längden. Jag försöker planera framtiden men det går som vanligt åt skogen och ner i diket. Varför varför varför måste man ta ut fem sketna föräldradagar i veckan efter att lilltjejen har fyllt ett år? Jag borde få bestämma själv antalet dagar som jag tycker räcker. Det omkullkastar min perfekta plan. Det absolut bästa för oss hade varit om Johan hade varit pappaledig först och jag hade tagit över nu i höst. Sent ska insikten komma minsann. Och visst hade jag kunskapen innan, men mitt i all graviditet och bebiskräk så försvann den och bestämde sig för att komma tillbaka igår. Och dagis då? Var ska Ella spendera dagarna när ledigheten är slut. Och när är det intagning? Och när ska vi hinna knalla runt och besöka de olika ställen så att vi kan välja det absolut bästa. Det med roligast leksaker och mysigast fröknar. Det är helt enkelt ganska mycket nu. Och hur gör man när man har ett jobb som innebär att man måste arbeta kväll ett par dagar i veckan? Hur gör man då om man har en sambo som jobbar ständig natt och man absolut inte vill att Ella ska behöva sova på dagis? Bara några funderingar som jag ägnar min lördagskväll åt.