Titta, solen!

Solen skiner och livet leker. Eller i alla fall så skiner solen. Och livet är faktiskt mycket bra just nu. Vi har just stigit upp och klockan är 8 så det får räknas som godkänt. Igår kväll hade vi besök av Lova, Niklas och lilla Alva. Det var galet kul och vi röstar för en favorit i repris snart. Ella och Alva somnade hyfsat smärtfritt och sov förhållandevis bra under kvällen. Några inspringningar där funktionen mest blev att stoppa in nappen igen blev det, men det får man räkna med. Livet som småbarnsförälder är dock tufft och nätterna när man kunde sitta vaken till långt efter midnatt är ett minne blott. Nu ska man vara glad om man klarar sig till tolvslaget. Men lika glad för det är jag.

Igår drog fotbollen igång och det gör mig varm i hjärtat. Det stundar många härliga matcher och jag och Ella planerar att hälsa på så ofta vi kan. Att fotboll kommer att finnas tätt intill under hela Ellas uppväxt är det inget tvivel om. Om hon sedan kommer att gilla det får vi svara på om några år. Än så länge är allt som rör sig kul.

Det är spännande för Ellas vokabulär ändras dagligen. Det är inte bara vokaler som testas hej vilt utan en del konsonanter slinker in och jag väntar med spänning på ordet Mamma. Att hon några gånger har klämt fram ordet Hej känns ganska naturligt eftersom det är det man själv säger i tid och otid. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om Ella drar till med ordet Pappa snart. Bara för att vi aldrig tränar på det ordet. Bara för att jag är sugen på att höra Mamma. Bara för att jag försöker så hårt. Som vanligt.