Efter vansinnesnatten igår så förtjänade jag en tidig kväll så strax innan klockan 21 studsade jag in i sovrummet och sa godnatt. Det kändes onekligen en smula lustigt att gå och lägga sig före pensionärerna och barnen som lekte utanför, men var gör väl det om hundra år.
Just nu pågår projekt Lärasigattsomnapåkvällen i vårat hushåll. Jag har fått information om att det är nu man lägger grunden för framtida sovrutiner och eftersom jag är sugen på lätta kvällar så kämpar jag hårt. Jag och Ella tävlar om vem som har mest ork och idag vann jag. Hon ställer sig upp hundrasjutton gånger i sängen och jag lägger ner henne varje gång. Tillslut orkar hon inte mer utan somnar istället sött. Häromdagen tog denna procedur 90 minuter och idag var vi nere på 45 minuter. Jag hoppas att hon inom en inte alltför jättelång framtid kanske kan förstå att när jag säger godnatt och lägger ner henne så betyder det att det är sovdags. Vi får väl se.
Jag har galet dåligt samvete varje kväll. Detta på grund av att jag har två håriga bebisar som inte vill annat än att komma in i sovrummet och sova i min säng. De tittar på mig med sina stora vackra ögon när jag smyger in i rummet och stänger dörren mitt framför deras små nosar. Det skär i hjärtat varje gång. Dock så är de helt omöjliga att ha i sovrummet för närvarande efter SM i jamning verkar närma sig och Hampus tydligen är någon form av storfavorit. Han jamar och jamar och jamar och jamar och jamar och sedan vaknar Ella. Stella är snäll och ligger rart i sängen, men vad gör det när hon har berikats med en galen bror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar