Bara han och jag

Igår fick Ella leka med mormor och morfar på kvällen för jag och Johan begav oss till Linköping för att lyssna på musik av hög kvalitet. Det var skönt och konstigt att vara bara han och jag och även fast Ella hade parkerat i bakhuvudet så kunde jag slappna av och njuta. Vi satt i gräset och åt våra godisremmar och drack våran Zingo och jag konstaterade att livet är allt rätt underbart. Melissa Horn sjöng sig rakt in i hjärtat och Lars Winnerbäck bjöd på en av de bästa konserter jag har sett med honom. Och jag har sett många ska tilläggas. En klockren kväll och väl hemma så hade Ella varit en pärla och somnat fint och varit sådär bra som bara hon kan vara.

Idag tog jag och Ella oss i kragarna och åkte till Lova och Alva och lekte en stund. Barnen kunde nästan samsas och de fina klapparna närmar sig godkänt istället för att alltid vara för hårda. Vi promenerade en sväng och värmen höll ett tag på att ta knäcken på oss. Fantastiska sommar! Jag kommer aldrig klaga speciellt högljutt.

Ja, håll i hatten och blunda hårt för helt plötsligt kanske det ligger en liten förlossningsfilm här på allmän begäran och även fast alla mindre smickrande detaljer redan har skett när filmen startar så kan jag nästan garantera att ingen kommer vilja se eländet. Borde man för övrigt filma nästa förlossning? Är det något av intresse efteråt eller kommer det bara frambringa tårar och smärtsamma minnen? Filmar folk i allmänhet sådana händelser? Och när tittar man isåfall på den filmen? En fredagskväll med chipsskålen i högsta hugg? Svara, jag vill veta!

Jennie och Melvin besökte oss häromdagen och Ella passade på att spana ordentligt på sin lilla kille som börjar bli en stor kille och som nu glufsar gröt som om han aldrig gjort annat. Vi försökte oss på en picknick med vädret tyckte att det passade bra med en smärre storm just då så stunden i gräset förkortades en aning. Det kommer fler dagar. Fler picknickar.