Kolmården

Idag beger vi oss till Kolmården för att lära Ella ett och annat om djur och natur. Den som kommer uppskatta besöket allra mest är nog jag som blir lycklig så fort någon nämner ordet djurpark, men Ella är en utmärkt täckmantel. Vi håller tummarna för fint väder och det trevliga sällskapet är ordnat i form av Lova, Niklas och Alva så det kommer med största sannolikhet att bli en härlig dag! Förmodligen kommer jag att komma hem ikväll med en massa bilder på djur i kameran som jag inte har någon som helst användning för men jag ska ägna tigrarna och elefanterna en stund innan de raderas. Varför blir det så? Varför knäpper man bilder på det ena och det andra som egentligen inte är ett dugg intressant sju sekunder efter att bilden har tagits? Idag ska jag hålla mig från att gå bananas med kameran och ta kvalitetsbilder på bekanta människor och eventuellt får några djur plats. Om de är stora och ovanliga. Eller gör konster.

Ella odlar tänder som om det gällde liv eller död och igår upptäckte jag det senaste tillskottet. Nu är det totalt 8 stycken synliga små söttänder och jag står bredvid och hejar mig hes.

De senaste veckorna har jag gått tillbaka till det glada 90-talet genom att när tillfälle ges titta på Beverly Hills på tv. Eftersom tv har en förkärlek för repriser under sommaren så tittar jag med andakt och håller tummarna för att serien fortsätter även när löven blir gula och vindarna kalla. Johan frågade mig igår om jag tittar bara för nostalgins skull eller om jag faktiskt tycker att skiten (läs Beverly Hills) är en bra serie. Nostalgi i all ära min kära sambo men jag råkar gilla skiten.

Från en säker källa kan jag hälsa att orienteringen numera är lite mer elektronisk än vad den var när jag gick i skolan på stenåldern. Borta är klippkorten och stämplarna. Det känns skönt att utvecklingen har gått åt rätt håll och jag kan andas ut.