Orken tryter

Kanske är det jag som är bortskämd. Kanske borde jag bara tacka och niga och ta emot all skit som kastas åt mitt håll. Åt vårt håll. Tyvärr så är jag inte så bra på att acceptera saker när de är fel så det krävs fundering och tänkande för att det här ska hålla tills det går sönder på riktigt.

Jag och Jennie hade en fantastisk stund i fredags! Maten smakade fint, Mia Skäringer var helt strålande och sällskapet var det bästa. Vi behöver mer sådana här stunder, det är bra för själen. Showen var mitt i prick och blandade skratt med allvarligheter på ett bra sätt. Ibland var det som att det var jag som stod på scenen och berättade om mina känslor. Ibland inte.

Att vara Ellas mamma är det bästa jag vet. Jag kan längta efter henne så att hjärtat värker när jag spenderar kvällarna på jobbet. Jag vill ju leka med henne innan läggdags och jag vill ligga bredvid henne tills hon somnar. Än så länge är hon liten men när hon blir större så kommer allt det här att om möjligt kännas ännu viktigare. Hon får inte tycka att hennes mamma är borta jämt. Det går jag inte med på. Nu har jag ju visserligen lediga förmiddagar när jag jobbar kväll så helt borta är jag inte, men ibland känns det lite extra hårt.

Att vara Johans sambo är inte helt fel det heller. Han är fantastisk!